[Har-Magẹdon] Av hebr.; betyder ”Megiddos berg”.

Namnet är direkt knutet till ”kriget på Guds, den Allsmäktiges, stora dag”. Det betecknar det tillstånd eller den situation som innebär att ”kungarna på hela den bebodda jorden” församlas i opposition mot Jehova och hans rike med Jesus Kristus som kung. (Upp 16:14, 16, not) Namnet Har-Magedon (Harmageddon), som kommer av hebreiskan, betyder helt enkelt ”Megiddos berg”.

Det tycks inte ha funnits någon bokstavlig plats som kallades ”Megiddos berg” i eller utanför det utlovade landet, varken på den tid då aposteln Johannes skrev ner sin syn eller dessförinnan. Innebörden i namnet Har-Magedon har därför uppenbarligen att göra med händelser som är förknippade med den forntida staden Megiddo.

Megiddo låg någon mil sydöst om berget Karmel med utsikt över Esdrelonslätten (Jisreelslätten) och kontrollerade viktiga nord-sydliga och öst-västliga handels- och militärvägar. Det var Josua som erövrade denna kanaaneiska stad första gången. (Jos 12:7, 8, 21) Längre fram blev Jabins här under Siseras befäl tillintetgjord här i närheten. Jehova använde den gången naturkrafter för att hjälpa Israels här, som leddes av Barak. Det sägs i skildringen: ”Barak drog i väg ner från berget Tabor med 10 000 man efter sig. Och genom svärdsegg spred Jehova förvirring hos Sisera, bland alla hans stridsvagnar och i hela lägret inför Barak. Till slut steg Sisera ner från vagnen och flydde till fots. Och Barak satte efter stridsvagnarna och lägret ända till nationernas Haroset, så att hela Siseras läger föll för svärdsegg. Inte så mycket som en enda var kvar.” (Dom 4:14–16)

Efter segern sjöng Barak och profetissan Debora en sång som bland annat löd: ”Kungar kom, de stred; då stred Kanaans kungar i Taanak vid Megiddos vatten. Inget silver tog de som byte. Från himlen stred stjärnorna, från sina banor stred de mot Sisera. Regnfloden Kison sköljde bort dem, regnfloden från forna dagar, regnfloden Kison. Du trampade ner styrka, o min själ. Då stampade hästarnas hovar på grund av hans hingstars galopperande, galopperande.” (Dom 5:19–22)

Det var i Megiddo som den judeiske kungen Ahasja dog efter att ha blivit dödligt sårad på order av Jehu. (2Ku 9:27) Det var också här som den judeiske kungen Josia dödades under en strid med farao Neko. (2Ku 23:29, 30) På grund av stadens strategiska läge utkämpades här i närheten strider mellan många andra nationer, vilket profanhistorien visar. Judar, hedningar, saracener, korsfarare, egyptier, perser, druser, turkar och araber har allesammans slagit upp sina tält på Esdrelonslätten, enligt verket Word Studies in the New Testament (M. R. Vincent, 1957, bd II, sid. 542).

Enligt skildringen i Uppenbarelseboken församlas jordens kungars förenade härar ”till den plats [grek.: en form av tọpos] som på hebreiska kallas Har-Magedon”. (Upp 16:16) Ordet tọpos används i Bibeln om en bokstavlig plats (Mt 14:13, 15, 35), om ett ”tillfälle” eller en möjlighet som någon får (Apg 25:16) och om ett symboliskt område, ett tillstånd eller en situation (Upp 12:6, 14). Sammanhanget visar att det är till en ”plats” i den sistnämnda betydelsen  som jordens förenade militärstyrkor marscherar.

”Kriget på Guds, den Allsmäktiges, stora dag” vid Har-Magedon framställs inte som en forntida händelse utan som något som ännu hörde framtiden till när Johannes fick sin syn. Att kungarna församlas till Har-Magedon sägs vara ett resultat av att den sjätte av de sju skålarna med de ”sista” hemsökelserna, de som fullbordar Guds förbittring, töms ut. (Upp 15:1; 16:1, 12) Har-Magedon blir också nära förknippat med Kristi närvaro genom att en varning om att Kristus skall komma som en tjuv är inskjuten mellan verserna 14 och 16 i Uppenbarelsebokens 16:e kapitel.

Sammanhanget visar att det rör sig om ett globalt krig. Jehovas motståndare sägs vara ”kungarna på hela den bebodda jorden”, vilka sätts i rörelse av ”uttalanden inspirerade av demoner”. (Upp 16:14)

Enligt Uppenbarelseboken, kapitel 19, säger Johannes: ”Och jag såg vilddjuret och jordens kungar och deras härar samlade för att föra krig mot honom som satt på hästen och mot hans här.” (Upp 19:19) I det här kapitlet visas det att den som rider i spetsen för de himmelska härarna på en vit häst kallas ”Trofast och Sann” och ”Guds Ord”. (Upp 19:11–13) Det är alltså Jesus Kristus, Ordet, som är befälhavaren för Guds himmelska härar. (Joh 1:1; Upp 3:14) Något som ytterligare visar att det är Kristus som leder de himmelska styrkorna är att det sägs att de jordiska styrkorna ”skall drabba samman med Lammet [som är Jesus Kristus (Joh 1:29)], men eftersom Lammet är herrarnas Herre och kungarnas Kung, skall det besegra dem. Och det skall också de kallade och utvalda och trogna tillsammans med det.” (Upp 17:13, 14)

I synen i Uppenbarelseboken, kapitel 19, är det uteslutande himmelska härar som deltar i kriget på Jesu Kristi, Guds Ords, sida, och detta visar att ingen av Jehovas kristna tjänare på jorden skall delta i striden. Det här stämmer överens med Jesu Kristi ord i Matteus 26:52 om att hans lärjungar inte skall ta till bokstavliga vapen. (Jfr 2Mo 14:13, 14; 2Kr 20:15, 17, 22, 23; Ps 2:4–9.) Fåglarna som flyger i midhimlen skall skaffa undan liken av dem som dödas. (Upp 19:11–21)

Har-Magedon är följaktligen inte ett krig mellan enbart människor utan ett krig där Guds osynliga härar deltar. Det skall otvivelaktigt komma, och det kommer att bryta ut på den dag som är fastställd av Jehova Gud, som ”gör vad han vill med himlens här och jordens invånare”. (Dan 4:35; se också Mt 24:36.)