[Hạrif] Betyder ”han har smädat (hånat)”.

Överhuvud för en släkt av vilken 112 män återvände från landsflykten i Babylon 537 f.v.t. Han kallades också Jora. (Neh 7:6, 7, 24; Esr 2:18) Namnet Harif förekommer igen i en förteckning över folkets överhuvuden. Här är namnet tydligen förknippat med en avkomling som representerade Harifs släkt och som med sigill bekräftade det ”bindande avtal” som slöts på ståthållaren Nehemjas tid. (Neh 9:38; 10:1, 14, 19)