[Hạrim] Betyder ”vigd [dvs. åt Jehova el. heligt bruk]”, ”bannlyst”.

1. En aronitisk präst som genom lottkastning blev utvald till att leda den tredje av de 24 prästerliga avdelningar som David organiserade. (1Kr 24:1, 3, 7, 8) Bland dem som tjänade som präster efter landsflykten nämns ”Harims söner [el. avkomlingar]”, av vilka 1 017 återvände från Babylon 537 f.v.t. (Esr 2:1, 2, 36, 39; Neh 7:42) I den efterföljande generationen var Adna överhuvud för detta fädernehus. (Neh 12:12, 15) Fem ”av Harims söner” hade tagit sig utländska hustrur men sände bort dem på Esras uppmaning. (Esr 10:10, 11, 21, 44) En representant för denna släkt (möjligen en med samma namn) bekräftade det trohetsförbund som ingicks efter Nehemjas ankomst 455 f.v.t. (Neh 9:38; 10:1, 5, 8)

2. Stamfar till en icke-prästerlig släkt; 320 medlemmar av denna släkt återvände från Babylon till Jerusalem tillsammans med Serubbabel. (Esr 2:1, 2, 32; Neh 7:35) Som i fallet med prästsläkten med samma namn (nr 1) hade några avkomlingar av denne Harim (åtta män) tagit sig utländska hustrur, som de sedan sände bort. (Esr 10:25, 31, 32, 44) En representant också för denna släkt bekräftade det ”bindande avtal” som slöts på ståthållaren Nehemjas tid. (Neh 9:38; 10:1, 14, 27) En ”son” till Harim, Malkia, hjälpte till med att reparera Jerusalems mur. (Neh 3:11)