[Hạrod-] Harod betyder ”skälvning”, ”skälvande”.

En brunn (eller källa, som är den vanliga innebörden av det hebreiska ordet, även om de hebreiska orden för ”brunn” och ”källa” ibland används synonymt med varandra; se 1Mo 16:7, 14; 24:11, 13) där den israelitiska hären under Gideons ledning slog läger och där den reducerade styrkan på 10 000 man senare sattes på prov. Till sist blev 300 man utvalda till att besegra midjaniterna. Tidigare hade 22 000 israeliter gett sig i väg för att de var rädda och skälvde, vilket kan ha gett upphov till brunnens namn. (Dom 7:1–7)

Harodsbrunnen har traditionellt identifierats med Ayn Jalud (Mayan Harod), en källa på berget Gilboas nordvästra utlöpare. Den ansedde forskaren G. A. Smith säger angående Ayn Jalud: ”Den strömmar fram med en bredd på knappt fem meter och ett djup på en halv meter från foten av Gilboa, och främst tack vare den källan, men även tack vare två andra källor [Ayn al-Mayyiteh och Ayn Tubaun], är vattenströmmen tillräckligt stark för att driva sex eller sju kvarnar. Strömmens djupa bädd och lösa strandsluttningar utgör ett väldigt dike framför ställningen på Gilboa och gör det möjligt för krigarna på berget att  försvara källan mot en fiende på slätten; och källan är oumbärlig för dem, eftersom det inte finns något annat rinnande vatten, vare sig till vänster, till höger eller bakom dem. ... Strömmen, som gör det möjligt för dem som håller höjden att även försvara brunnen mot fienden på slätten, tillåter dem inte att vara oförsiktiga när de dricker. De dricker nämligen ansikte mot ansikte med fienden, och bakom vassen och buskarna längs strömfåran kan fienden ligga i bakhåll.” (The Historical Geography of the Holy Land, London 1968, sid. 258)