[Hạsason-Tạmar] Betyder ”palmens grus[sluttning]”.

En stad som var bebodd av amoréer och som tydligen låg i närheten av Siddimlågslätten. Kung Kedorlaomer och hans allierade besegrade amoréerna som bodde i Hasason-Tamar. (1Mo 14:5–8) Flera hundra år senare kom de samlade styrkorna från Moab, Ammon och Seirs bergstrakt mot Juda via ”Hasason-Tamar, det vill säga En-Gedi”. (2Kr 20:2, 10, 11) Många forskare menar att platsen som det hänvisas till i Första Moseboken låg ett stycke söder om En-Gedi och betraktar därför orden ”det vill säga En-Gedi” som ett senare tillägg. Namnet Hasason-Tamar tycks dock finnas bevarat i namnet Wadi Hasasa (Nahal Hazezon); detta är en regnflodsdal 10 km norr om det ställe där man tror att En-Gedi låg. Dessutom passar betydelsen av namnet Hasason-Tamar in på trakten kring En-Gedi. Josephus beskriver den som en plats där ”de utmärktaste palmträd” odlas. (Antiquitates Judaicae [Den forntida judiska historien], IX, 7 [i, 2]; i den sv. utgåvan Judarnes gamla historia av Flavius Josefus, 1889, sid. 768) Så om det är en plats längre söderut som avses i Första Moseboken, kanske det fanns två platser med namnet Hasason-Tamar: en som hade anknytning till En-Gedi och en annan som kanske var identisk med den plats sydväst om Döda havet som kort och gott kallades Tamar. (Hes 47:19; 48:28)