Ett landområde som nämns i Hesekiels syn av indelningen av det utlovade landet.

Var och en av de 12 stammarna, med undantag av Levis stam (Efraim och Manasse representerade Josef, så antalet stammar uppgick ändå till 12), fick en andel som sträckte sig tvärs över landet, från öster till väster. Söder om Judas andel, som var den sjunde andelen räknat norrifrån, låg ett förvaltningsområde. (Hes 48:1–8) Förvaltningsområdets norra gräns gick längs Judas andels södra gräns, och i söder gränsade förvaltningsområdet till Benjamins andel, som var den femte andelen räknat söderifrån. (Hes 48:23–28) Förvaltningsområdet var 25 000 alnar (13 km) brett, från norr till söder. Det skulle ges av folket för att användas i förvaltningen. (Hes 48:8)

Jehovas helgedom låg mitt i ”hela bidraget”, ett fyrkantigt område med 25 000 alnar långa sidor, som låg i förvaltningsområdet. De resterande två delarna av förvaltningsområdet, öster och väster om det här fyrkantiga området, tillhörde hövdingen. (Hes 48:20–22; se HÖVDING.) ”Hela bidraget” var indelat på följande sätt: Längs den norra gränsen låg en 10 000 alnar (5,2 km) bred landremsa för de leviter som inte var präster. Inget av detta tilldelade landområde fick säljas eller bytas bort, för det var ”något heligt för Jehova”. (Hes 48:13, 14) Söder om leviternas andel låg ytterligare en 10 000 alnar bred landremsa, ”det heliga bidraget för prästerna”. Här, i prästernas landområde, låg Jehovas helgedom, eller tempel. (Hes 48:9–12) Därmed återstod en 5 000 alnar (2,6 km) bred landremsa i söder. Detta var ”ett icke heligt område för staden, till boplats och till betesmark”. (Hes 48:15) Mitt i detta område skulle det ligga en stad med namnet ”Jehova är där”. Staden var fyrkantig och hade 4 500 alnar (2,3 km) långa sidor och 12 portar. Runt hela staden fanns ett 250 alnar (130 m) brett område med betesmark. Resten av den 5 000 alnar breda landremsan i söder, som sträckte sig 10 000 alnar österut och 10 000 alnar västerut från staden, betraktades också som icke heligt område och skulle odlas av Israels stammar för att förse staden med mat. (Hes 48:15–19, 30–35)

”Det heliga bidraget” var alltså 25 000 alnar från öster till väster och 20 000 alnar från norr till söder. Det bestod av två 10 000 alnar breda landremsor, av vilka den ena tilldelades prästerna och den andra leviterna. Resten av det 25 000 × 25 000 alnar stora bidraget var ”ett icke heligt område” och skulle användas ”för staden, till boplats och till betesmark”. (Hes 48:10, 13–15, 18, 20, 21)