En bestämd tidsperiod under vilken Herren Jesus Kristus fullbordar sådant som har med Guds avsikter att göra.

I Bibeln används ordet ”dag” ibland om mycket längre tidsperioder än bara ett dygn. (1Mo 2:4; Joh 8:56; 2Pe 3:8) Sammanhanget visar att ”Herrens dag” i Uppenbarelseboken 1:10 inte är en bestämd 24-timmarsdag. Eftersom det var ”genom inspiration” Johannes befann sig ”på Herrens dag”, kan det inte vara en bestämd veckodag som avses. Det hade inte varit nödvändigt för Johannes att vara inspirerad av anden för att befinna sig på en särskild veckodag. ”Herrens dag” måste därför vara den framtida tidsperiod då de händelser som Johannes fick förmånen att se i en syn skulle inträffa. Till dessa händelser hör kriget i himlen och utkastandet av Satan, tillintetgörelsen av det stora Babylon och av jordens kungar och deras härar, bindandet av Satan som blir inspärrad i avgrunden, de dödas uppståndelse och Kristi tusenåriga styre.

Sammanhanget pekar på att Jesus Kristus är den Herre vars ”dag” det rör sig om. Omedelbart efter det att Johannes hade kommit att befinna sig ”på Herrens dag” hörde han en röst som inte kom från den allsmäktige Guden utan från Guds uppväckte Son. (Upp 1:10–18) I Första Korinthierna 1:8; 5:5 och 2 Korinthierna 1:14 talas det också om Herrens dag, och även där är det fråga om Jesu Kristi dag.