Titeln på en gudinna som tillbads av avfälliga israeliter på Jeremias tid. (Jer 44:17–19)

Det var i första hand kvinnorna som var engagerade i tillbedjan av ”himlens drottning”, men hela familjen tycks ha deltagit på olika sätt. Kvinnorna bakade offerkakorna, sönerna samlade veden, och fäderna tände elden. (Jer 7:18) Att tillbedjan av denna gudinna hade ett starkt grepp om judarna framgår av att de som flydde ner till Egypten efter mordet på ståthållaren Gedalja menade att deras  olycka berodde på att de inte hade framburit rökoffer eller utgjutit dryckesoffer åt ”himlens drottning”. Men profeten Jeremia gjorde klart för dem hur fel de tänkte. (Jer 44:15–30)

Bibeln anger inte vem som avses med benämningen ”himlens drottning”. Några forskare menar att gudinnan är identisk med den sumeriska fruktbarhetsgudinnan Inanna, dvs. babyloniernas Ishtar. Namnet Inanna betyder ordagrant ”himlens drottning”. Den motsvarande babyloniska gudinnan, Ishtar, omtalades i akkadiska texter med epitet som ”himlens drottning” och ”himlens och stjärnornas drottning”.

Dyrkan av Ishtar tycks ha brett ut sig till andra länder. I ett av Amarnabreven skriver Tushratta till Amenofis III och nämner ”Ishtar, himlens härskarinna”. I Egypten har man funnit en inskrift av kung Horemheb, som tros ha regerat på 1300-talet f.v.t., och i den nämns ”Astarte [Ishtar], himlens fru”. En inskrift på ett fragment av en stele som hittats i Memfis och som är från den egyptiske kungen Merenptahs regeringstid (troligen 1200-talet f.v.t.) omtalar Astarte som ”himlens fru”. Under persertiden hade Astarte tillnamnet ”himlens drottning” i Syene (dagens Assuan).

”Himlens drottning” dyrkades så sent som på 300-talet v.t. Omkring år 375 skrev Epifanios i sin avhandling Panarion (79, 1, 7): ”En del kvinnor smyckar en vagn av något slag eller en fyrkantig bänk, och när de har brett ut en linnevävnad över den lägger de, på en bestämd årlig högtidsdag, ett bröd framför den under några dagar och offrar det i Marias namn. Därefter äter alla kvinnorna detta bröd gemensamt.” Epifanios (79, 8, 1, 2) förknippade de här sedvänjorna med tillbedjan av den ”himlens drottning” som Jeremia nämner, och han citerade Jeremia 7:18 och 44:25. (Epiphanius, utgiven av Karl Holl, Leipzig 1933, bd 3, sid. 476, 482, 483)