En konstruktion som kan bestå av en cirkelrund skiva eller en ekrad ring och som sitter på en axel. De första hjulen framställde man genom att foga samman träplankor till en skiva som sågades till cirkelform och försågs med en hjulring (fälg). Till stridsvagnar, transportvagnar och andra fordon använde man på Bibelns tid hjul med ekrar. (2Mo 14:25; Jes 5:28; 28:27) De tio karvagnar av koppar som Salomo gjorde till Jehovas tempel hade fyra hjul av koppar med axlar av koppar. Hjulen var 1,5 alnar (67 cm) höga med nav, ekrar och fälgar och liknade stridsvagnshjul. (1Ku 7:27–33)

Krukmakaren formade sina lerkärl på ett roterande, horisontellt hjul, en drejskiva. (Jer 18:3, 4) För att hämta upp vatten ur en cistern kunde man använda en hink som var upphängd i ett rep, och repet i sin tur var lindat runt ett hjul som ett slags vindspel. (Pre 12:6)

Bildspråk. Enligt den hebreiska masoretiska texten lyder Ordspråksboken 20:26: ”En vis kung sållar bort de ondskefulla och låter ett hjul gå över dem.” Det verkar som om det kungen gör kan liknas vid det man gör när man tröskar säd med hjälp av ett hjul. (Jfr Jes 28:27, 28.) Bildspråket betyder antagligen att en vis kung ingriper snabbt för att skilja onda människor från rättfärdiga och för att straffa de onda. På så sätt stävjas ondskan inom  hans område. (Jfr Ord 20:8.) Några föreslår emellertid en texträttelse, så att det i versen står att en vis kung låter ”deras [dvs. de ondskefullas] egen ondska” komma över dem.

Den otyglade tungan är en ”eld” som ”sätter i brand det livets hjul som blev till vid vår födelse”. (Jak 3:6) Jakob kan här ha tänkt på att ett bokstavligt hjul, på till exempel en vagn, kunde antändas av en axel som hade gått varm. På samma sätt kan det livets kretslopp som börjar när man föds sättas i brand av tungan, så att livet blir en ond cirkel och kanske till och med slutar med att man blir tillintetgjord som genom eld.

Under det femte året av kung Jehojakins landsflykt fick profeten Hesekiel vid floden Kebar i Kaldeen en syn av hur Jehova färdades på en himmelsk vagn som rörde sig med hög hastighet. De fyra hjulen hade hjulringar som var fulla av ögon, och inuti varje hjul fanns ett annat hjul, förmodligen i rät vinkel mot det första, så att vagnen kunde röra sig framåt eller åt sidan utan att hjulen vreds. Bredvid varje hjul fanns en kerub (”levande skapelse”), och keruberna och hjulen rörde sig samtidigt och i samma riktning under ledning av anden. (Hes 1:1–3, 15–21; 3:13) Nästföljande år fick Hesekiel en liknande syn. Den här gången förflyttades han, av allt att döma genom inspirationens ande, till en plats utanför det tempel som Salomo hade byggt i Jerusalem. Synen var ett tecken på att Jehova snart skulle verkställa sin dom över staden och templet. (Hes 8:1–3; 10:1–19; 11:22) Ungefär 60 år senare såg Daniel en syn av ”den Gamle av dagar”, Jehova, när han satt på en himmelsk tron som var försedd med hjul. Både tronen och hjulen var som eldsflammor, ett tecken på att verkställandet av Guds glödande dom över världens riken närmade sig. (Dan 7:1, 9, 10; Ps 97:1–3)