Svår brist på livsmedel; i andligt avseende hunger och törst efter att få höra Jehovas ord. (Am 8:11) Hungersnöd eller svält är en av de hemsökelser som skall  drabba det symboliska stora Babylon. (Upp 18:8)

Orsaker och verkningar. Torka, ödeläggande hagel (2Mo 9:23–25), skadedjur, mjöldagg och svedning av säden samt krig hörde till de vanligaste orsakerna till hungersnöd på Bibelns tid. (Am 4:7–10; Hag 2:17) Gräshoppor, som ibland kom i enorma svärmar, orsakade särskilt stor skada på grödorna. (2Mo 10:15) Ibland var problemet inte brist på regn, utan regn vid fel årstid, till exempel under veteskörden eller kornskörden. (Jfr 3Mo 26:4; 1Sa 12:17, 18.)

Tillfällig hunger är en naturlig känsla, men långvarig hunger, som vid hungersnöd, är mycket skadlig både fysiskt och mentalt. Man hamnar i ett slöhetstillstånd, blir apatisk och känslomässigt avtrubbad. Tankarna domineras helt av mat. (Jfr 2Mo 16:3.) Moralen sjunker. (Jfr Jes 8:21.) Långvarig svält kan ha en avhumaniserande verkan och leda till stöld, mord och till och med kannibalism. Eftersom människors fysiska tillstånd försvagas följer ofta sjukdomar och epidemier i hungersnödens spår. (Jfr 5Mo 32:24.)

Hungersnöd i forna tider. Den första hungersnöd som det berättas om i den bibliska historien är den som tvingade Abram (Abraham) att lämna Kanaan och bosätta sig som främling i Egypten. (1Mo 12:10) På Isaks tid inträffade ännu en hungersnöd, men Jehova befallde honom att inte dra ner till Egypten. (1Mo 26:1, 2) Den sju år långa hungersnöd som kom över Egypten medan Josef tjänade som statsminister och livsmedelsförvaltare sträckte sig uppenbarligen långt utanför Egyptens gränser, för folk kom ”från hela jorden till Egypten för att köpa [mat] av Josef”. (1Mo 41:54–57)

Även om varje antydan om att israeliterna skulle ha vistats i Egypten nogsamt undviks i de egyptiska inskrifterna, finns det gamla egyptiska texter som berättar om perioder då det var hungersnöd på grund av att vattenföringen i Nilen var lägre än normalt. I en text berättas det att detta en gång skedde sju år i följd, och enligt berättelsen överläts vissa landområden till prästerna när hungersnöden var över. Även om detta dokument kan vara ”en förfalskning som präster under en senare period framställt för att rättfärdiga sina krav på landrättigheter”, visar det åtminstone att det fanns en tradition om en period på sju magra år. (Ancient Near Eastern Texts, utgiven av J. B. Pritchard, 1974, sid. 31)

Innan israeliterna drog in i det utlovade landet försäkrade Jehova dem genom Mose att de skulle få mat i överflöd om de fortsatte att tjäna honom i trohet. (5Mo 28:11, 12) Men om de var trolösa skulle en av de hemska följderna bli hungersnöd. (5Mo 28:23, 38–42) Under domartiden tvingade en hungersnöd Noomis man Elimelek från Betlehem att ge sig av tillsammans med sin familj och bo som främling i Moab. (Rut 1:1, 2) På Davids tid lät Jehova en tre år lång hungersnöd komma över Israel på grund av den blodskuld som vilade på Sauls hus i förbindelse med gibeoniterna. (2Sa 21:1–6) Som svar på Elias bön kom det en torka över det otrogna Israel i tre och ett halvt år, vilket ledde till en mycket svår hungersnöd. (Jak 5:17; 1Ku 17) På Elisas tid uppstod det förutom vanlig hungersnöd också hungersnöd till följd av araméernas belägring av Samaria. Under den hungersnöden förekom det till och med ett fall av kannibalism. (2Ku 4:38; 8:1; 6:24–29)

Även om Guds profeter varnade för att avfällighet skulle leda till död genom hungersnöd, pest och svärd, föredrog de otrogna judéerna att lyssna till sina falska profeter, som försäkrade dem om att sådana olyckor inte skulle komma. (Jer 14:11–18; Hes 5:12–17) Men det visade sig att Guds profeter talade sanning. Under babyloniernas belägring av Jerusalem (609–607 f.v.t.) blev hungersnöden så svår i staden att kvinnor kokade och åt sina egna barn. (Klag 4:1–10; 5:10; 2Ku 25:1–3; Jer 52:4–6; jfr 5Mo 28:51–53.)

Genom profeten Joel varnade Jehova Israel för en ofantlig insektsplåga som skulle ödelägga landet och orsaka svår hungersnöd innan ”Jehovas dag” kom. (Joel 1)

Flera hundra år senare förutsade Jesus att hungersnöd skulle ingå i de händelser som skulle känneteckna avslutningen på ”tingens ordning”. (Mt 24:3, 7; jfr Upp 6:5, 6.) Som den kristne profeten Agabos förutsagt inträffade det en stor hungersnöd under kejsar Claudius regering (41–54 v.t.). (Apg 11:28) År 42 inträffade det dessutom en svår hungersnöd i Egypten, där det bodde många judar. Och när de romerska härarna under härföraren Titus belägrade Jerusalem och ödelade staden år 70, kom det ”stor nöd” över Judeen och Jerusalem. (Lu 21:23) Josephus berättar om den fruktansvärda hungersnöden i staden. Folk åt läder, gräs och hö, och en mor stekte och åt till och med sin egen son. (Bellum Judaicum [Det judiska kriget], VI, 193–213 [iii, 3, 4]) När  Jesus förutsade sådan hungersnöd är det tydligt att han inte bara tänkte på de händelser som föregick Jerusalems ödeläggelse, utan också på det som skulle hända då tiden var inne för Människosonen att återvända i sitt kungarikes härlighet. (Lu 21:11, 27, 31; jfr Upp 6:5, 6.)

Befrielse från hungersnöd. Kristus Jesus försäkrade att Gud skulle besvara sina trogna tjänares bön om dagligt bröd och ta hand om dem som satte Guds kungarike främst. (Mt 6:11, 33; jfr Ps 33:19; 37:19, 25.) Men Jesus visade också att hans tjänare på grund av motstånd och förföljelse ibland kunde få gå hungriga. (Mt 25:35, 37, 40) Aposteln Paulus berättar att han ofta led både hunger och törst medan han utförde sin tjänst under svåra förhållanden. (1Kor 4:11–13; 2Kor 11:27; Flp 4:12) Men han visade att han var övertygad om att bokstavlig hunger aldrig skulle kunna skilja Guds trogna tjänare från den uppehållande kraften i Guds kärlek. (Rom 8:35, 38, 39; jfr Lu 6:25.)

De som hungrar och törstar efter rättfärdighet och sanning skall alltid bli andligen mättade. (Mt 5:6; Joh 6:35) Detta gäller även medlemmarna av den ”stora skaran”, vilka har hoppet att få överleva ”den stora vedermödan” och om vilka det sägs att de inte skall ”hungra mer eller törsta mer”. (Upp 7:9, 13–17) Under Guds kungarikes styre skall det dessutom finnas ett överflöd av bokstavlig mat, så att alla människors hunger kan stillas. (Ps 72:16; Jes 25:6)