SPECIALARTIKEL

Hur vi har fått Bibeln

SPELA UPP

DET är väl dokumenterat att Bibeln, Guds inspirerade ord, har skrivits av och vidarebefordrats fram till vår tid på ett korrekt sätt. Dokumentationen består av gamla handskrifter som finns tillgängliga i dag – omkring 6 000 kompletta eller fragmentariska handskrifter till de hebreiska skrifterna och cirka 5 000 till de kristna grekiska skrifterna.

De ursprungliga skrifterna

Bibeln skrevs från början ner på lättförstörbara material, som papyrus och pergament; såvitt man vet finns inga av de ursprungliga skrifterna kvar i dag

Avskrifter – hebreiska och grekiska

Kort efter det att de ursprungliga skrifterna hade nedtecknats började man göra avskrifter. Avskrivarna var mycket noggranna med att överföra texten korrekt; masoreterna räknade till och med alla bokstäver de skrev av

Tidiga översättningar

För att Bibeln skulle bli tillgänglig på andra språk behövde den översättas. I dag har vi handskrifter till sådana tidiga översättningar som Septuaginta (en översättning av de hebreiska skrifterna till grekiska från 200- och 100-talet f.v.t.) och Hieronymus Vulgata (en översättning av hebreiska och grekiska texter till latin; utarbetades ursprungligen ca 400 v.t.)

Textutgåvor

Genom jämförande studier av flera hundra bibelhandskrifter har forskare utarbetat textutgåvor. Dessa tryckta utgåvor av bibeltexten på grundspråken innehåller de läsarter som anses vara de bästa och riktar också uppmärksamheten på avvikelser i vissa handskrifter. Forskare som Ginsburg och Kittel har utarbetat utgåvor av de hebreiska skrifterna med fotnoter som anger alternativa läsarter. Bland textutgåvorna av de kristna grekiska skrifterna kan nämnas de som är utgivna av Westcott och Hort och av Nestle och Aland

Nutida översättningar

Bibelöversättare i dag använder i regel textutgåvor på grundspråken när de utarbetar översättningar

De hebreiska skrifterna

Grottor i Qumran, vid Döda havets nordvästra strand; här har man funnit många gamla skriftrullar med texter från Bibeln

Del av den Jesajarulle man fann bland Dödahavsrullarna (daterad till slutet av 100-talet f.v.t.). När den jämfördes med den masoretiska texten, som är över tusen år yngre, fann man bara mindre skillnader, och de flesta gällde stavningen

Del av Aleppokodexen. Lägg märke till att den hebreiska bokstaven ‛ạjin är upphöjd för att visa att detta är den mittersta bokstaven i Psalmernas bok (80:13). Den masoretiska marginalanteckningen riktar uppmärksamheten på den här bokstaven. De tidiga avskrivarna räknade till och med bokstäverna de skrev av! Masoreterna lade till vokaltecken och accenttecken ovanför och under konsonanttexten.

De kristna grekiska skrifterna

Papyrus Rylands 457 (P⁵²) – båda sidor av ett fragment av Johannes evangelium. Det är daterat till första hälften av 100-talet, bara några få årtionden efter det att originalet blev nedtecknat

Codex Sinaiticus – en pergamentkodex från 300-talet som innehåller de kristna grekiska skrifterna i sin helhet samt delar av Septuaginta, en grekisk översättning av de hebreiska skrifterna

Katarinaklostret vid berget Sinai; det var här Codex Sinaiticus hittades. Handskriften finns nu i British Library

Jämförande studier av tusentals gamla handskrifter visar att Bibeln har vidarebefordrats till oss i en tillförlitlig form. Sir Frederic Kenyon sade: ”Det allmänna resultatet av samtliga dessa fynd och hela detta studium är ett bekräftande av bevisen för den heliga skrifts äkthet och vår övertygelse att ha i våra händer Guds sanna och i allt väsentligt oförvanskade ord.” (Bibeln – historia, fynd och forskningar, 1936, sid. 126)

Insikt i Skrifterna