[Ikọnion]

En forntida stad i Mindre Asien som numera heter Konya. Den ligger ca 1 030 m över havet vid den sydvästra utkanten av den anatoliska högplatån i centrala Turkiet, 240 km söder om Ankara. Under det första århundradet v.t. var Ikonion en av de viktigaste städerna i den romerska provinsen Galatien och låg utmed den viktigaste handelsvägen mellan Efesos och Syrien.

Staden hade en inflytelserik judisk befolkning. När Paulus och Barnabas hade blivit utdrivna ur Antiokia i Pisidien begav de sig till Ikonion där de predikade i staden och i synagogan, och där hjälpte de många judar och greker att komma till tro. Men när det gjordes ett försök att stena dem flydde de från Ikonion till Lystra. Men det dröjde inte länge förrän judar från Antiokia och Ikonion kom  till Lystra och hetsade upp folkskarorna där så att de försökte stena Paulus till döds. Därefter tog sig Paulus och Barnabas till Derbe. Sedan visade de mod genom att återvända till Lystra, Ikonion och Antiokia, och de styrkte bröderna och tillsatte äldste som skulle ta ledningen i de församlingar som bildats i dessa städer. (Apg 13:50, 51; 14:1–7, 19–23)

När frågan om omskärelsen hade uppstått och avgjorts av apostlarna och de äldste i församlingen i Jerusalem, besökte kanske Paulus Ikonion igen, under sin andra missionsresa. Det var under denna resa som Paulus tog med sig Timoteus, en ung man som var väl omtalad av bröderna i Lystra och Ikonion. (Apg 16:1–5; 2Ti 3:10, 11)

Ikonion låg på gränsen mellan Frygien och Lykaonien. Detta kan förklara varför somliga forntida författare, däribland Strabon och Cicero, omtalade den som lykaonisk, medan Xenofon omtalade den som den sista staden i Frygien. Ur ett geografiskt perspektiv hörde Ikonion till Lykaonien, men arkeologiska fynd visar att staden var frygisk när det gällde kulturen och språket. Några inskrifter som blev funna på platsen 1910 visar att befolkningen talade frygiska där 200 år efter Paulus tid. Det är alltså på goda grunder som skribenten till Apostlagärningarna inte omtalar Ikonion som en del av Lykaonien, där man talade ”lykaoniska”. (Apg 14:6, 11)