[Is-Bọset] Betyder ”skammens man”.

Av allt att döma Sauls yngste son, hans efterträdare på tronen. Upplysningarna i släktregistren tyder på att han också kallades Esbaal, som betyder ”Baals man”. (1Kr 8:33; 9:39) Men i Andra Samuelsboken kallas han Is-Boset. I detta namn är ”baal” utbytt mot ”boset”. (2Sa 2:10) Det hebreiska ordet bọsheth, som betyder ”skam”, förekommer till exempel i Jeremia 3:24, där det har återgetts med ”skamligheten”, ”skammens gud”, ”skammen”, ”skamguden”. (NV, SFB, Åk, 2000) I två andra bibelställen används orden bạ‛al och bọsheth parallellt, så att det ena motsvarar eller står som en närmare förklaring till det andra. (Jer 11:13; Hos 9:10) Det finns också andra personnamn där ”baal” har bytts ut mot ”boset” eller en form av detta ord. Jerubbeset används till exempel i stället för Jerubbaal (2Sa 11:21; Dom 6:32) och Mefiboset i stället för Merib-Baal. Mefiboset var för övrigt brorson till Is-Boset. (2Sa 4:4; 1Kr 8:34; 9:40)

 Man vet inte varför sådana dubbla eller alternativa namnformer användes. En del forskare försöker förklara de dubbla namnformerna med en teori som går ut på att dessa namn ändrades när det vanliga substantivet ”baal” (ägare, herre, mästare) efter hand kom att nästan uteslutande användas om Kanaans avskyvärde fruktbarhetsgud, Baal. Men i samma bibelbok där berättelsen om Is-Boset finns, Andra Samuelsboken, berättas det att kung David själv kallade en stridsplats Baal-Perasim (som betyder ”genombrottens ägare (herre)”) till ära för Herren Jehova, för han sade: ”Jehova har brutit igenom mina fiender.” (2Sa 5:20) En annan förklaring går ut på att namnet Is-Boset kan ha varit profetiskt och syftat på det skamliga sätt som Is-Boset dog på och det tragiska slutet på Sauls dynasti.

Efter Sauls och hans andra söners död på slagfältet vid Gilboa tog Abner, en släkting till Saul och dessutom dennes härförare, Is-Boset och förde honom över Jordan till Mahanajim, där han insattes som kung över alla stammar utom Juda, som erkände David som kung. Vid den här tiden var Is-Boset 40 år, och det sägs att han regerade i två år. Eftersom Bibeln inte exakt anger när hans två regeringsår inföll under den sju och ett halvt år långa period David härskade som kung i Hebron, är det inte möjligt att fastställa vilken av de olika uppfattningar som bibelkommentatorerna har om detta som är den rätta. Men det verkar vara mest rimligt att anta att Is-Boset gjordes till kung kort efter det att hans far dött (och inte fem år senare), och i så fall skulle det ha gått omkring fem år från det att han blev lönnmördad till dess David insattes som kung över hela Israel. (2Sa 2:8–11; 4:7; 5:4, 5)

Is-Bosets korta regeringstid präglades av både inre och yttre problem. Kriget mellan hans hus och Davids hus ”blev långvarigt”. Han förlorade 360 man i en enda strid, medan David förlorade 20. (2Sa 2:12–31; 3:1) Abner, Is-Bosets släkting, fortsatte att stärka sin ställning på Is-Bosets bekostnad. Han hade till och med sexuellt umgänge med en av Sauls bihustrur, något som enligt orientalisk uppfattning var liktydigt med förräderi. När Abner blev tillrättavisad av Is-Boset för detta ville han inte längre stödja honom. Han ingick i stället ett förbund med David, och ett av villkoren i förbundet var att David skulle få tillbaka sin hustru Mikal, som var syster till Is-Boset. (2Sa 3:6–21) Abner blev dödad av Joab, och detta försvagade Is-Bosets ställning ytterligare. Inte långt därefter blev han lönnmördad av två av sina egna befälhavare medan han låg och vilade middag. (2Sa 3:22–27; 4:1, 2, 5–7) Men när mördarna kom till David med Is-Bosets huvud i hopp om att få en belöning lät han döda dem, och han befallde att Is-Bosets huvud skulle begravas på Abners gravplats i Hebron. (2Sa 4:8–12)

Därmed fick Sauls dynasti, som kunde ha bestått ”till oöverskådlig tid”, ett hastigt och förödmjukande slut – inte på grund av Is-Bosets synder, utan på grund av hans fars synder. (1Sa 13:13; 15:26–29) Det är sant att Is-Boset var en svag härskare som först och främst hade Abners styrka att tacka för att han kom på tronen och kunde behålla makten. Men David omnämnde honom ändå som ”en rättfärdig man”. (2Sa 4:11)