EFTER befrielsen från Egypten vandrade israeliterna på Sinaihalvön i 40 år, för det mesta långt bort från de vanliga handelsvägarna. De fick vandra genom ”den stora och fruktansvärda vildmarken med giftormar och skorpioner och med törstig mark utan vatten”. (5Mo 8:15) Varför fick de genomgå denna stora prövning?

Vid berget Sinai samlade Jehova israeliterna efter uttåget ur Egypten, gav dem sina lagar genom Mose och organiserade dem som en nation. Strax därefter kunde de ha gått in i det utlovade landet, men det gjorde de inte. Varför inte det? Trots allt det som Jehova hade gjort för dem visade de inte tro utan gjorde uppror mot Mose, som Gud hade utsett till att leda dem. De valde att tro på en negativ rapport om Kanaan, och de ville återvända till Egypten. (4Mo 14:1–4) Jehova fällde inom kort sin dom: Först efter 40 år skulle folket få gå in i det utlovade landet. Vid det laget skulle de trolösa medlemmarna av den generationen vara döda.

Det israeliterna fick uppleva i vildmarken är en kraftfull varning som kan hjälpa de kristna i vår tid att undvika den snara som brist på tro utgör. (Heb 3:7–12)