[Ịttaj] Kortform i hebr. av Itiel.

1. En gittit, en krigare som förmodligen kom från den filisteiska staden Gat och var mycket lojal mot David. När David och hans tjänare flydde från Jerusalem på grund av Absaloms uppror följde 600 gittiter, bland dem Ittaj, med honom. David försökte få Ittaj att avstå från att lämna staden, men han uttryckte sin djupa hängivenhet med följande ord: ”Så sant Jehova lever, och så sant min herre kungen lever: På den plats där min herre kungen är, där vill din tjänare vara, oavsett om det betyder död eller liv!” Då fick Ittaj tillåtelse att fortsätta att följa David. (2Sa 15:18–22)

När David hade mönstrat sina styrkor satte han denne icke-israelit, Ittaj, och Joab och Abisaj till att leda var sin tredjedel av hären. (2Sa 18:2, 5, 12)

2. En av Davids väldiga krigare. Han var benjaminit och son till Ribai från Gibea. (2Sa 23:29) I Första Krönikeboken 11:31 kallas han Itaj.