[Jạbesh-Gịlead] Betyder möjligen ”Gileads uttorkade plats”.

En stad som låg i Gads område, öster om Jordan. Det exakta läget är okänt, men de flesta forskare menar att den låg strax öster om Jordan, i närheten av Wadi Yabis (Jabesh), 35 km söder om Galileiska sjön.

Staden nämns första gången i Domarboken, i samband med att man företog en vedergällningsaktion mot Benjamins stam för att den hade tolererat grov omoral. (Dom 21:8) Vid det tillfället, när israeliterna praktiskt taget utrotade hela Benjamins stam (bara 600 män överlevde), upptäckte man att ingen från Jabesh-Gilead hade deltagit i straffexpeditionen.  Det blev därför bestämt att alla män, kvinnor och barn i Jabesh-Gilead, med undantag av jungfrurna, skulle dö. De 400 jungfrur som då blev skonade gavs som hustrur åt de överlevande benjaminiterna för att förhindra att stammen dog ut. (Dom 20:1–21:14)

Omkring 300 år senare, vid den tid då hela Israel krävde att få en synlig kung liksom de andra nationerna hade, hotade ammoniterna med att sticka ut högra ögat på alla män i Jabesh-Gilead, ett hot som inte avlägsnades förrän Saul mönstrade en här på 330 000 man och slog ammoniterna på flykten. (1Sa 11:1–15) Fyrtio år senare slog filistéerna israeliterna och hängde Sauls och hans tre söners huvudlösa kroppar på insidan av muren vid torget i Bet-San. När man fick höra om denna vanärande handling drog några tappra män från Jabesh-Gilead ut på natten, tog bort kropparna och förde dem till Jabesh-Gilead. Här brände de kropparna och såg till att benen begravdes på ett värdigt sätt. Därefter fastade de i sju dagar. (1Sa 31:8–13; 1Kr 10:8–12)

När David hade blivit smord till kung över Juda sände han budbärare till invånarna i Jabesh-Gilead för att lovorda och välsigna dem för den kärleksfulla omtanke som de på detta sätt hade visat mot Israels smorde, som nu hade fallit. (2Sa 2:4–7) David hämtade senare Sauls och Jonatans ben i Jabesh-Gilead och begravde dem i Sauls familjegrav i Benjamins område. (2Sa 21:12–14)