En poetisk, förkortad form av Jehova, den högste Gudens namn. (2Mo 15:1, 2) Denna kortform består av den första hälften av det hebreiska tetragrammet יהוה (JHWH), dvs. bokstäverna jōdh (י) och he’ (ה), den tionde respektive femte bokstaven i det hebreiska alfabetet.

Formen Jah förekommer 50 gånger i de hebreiska skrifterna, 26 gånger ensamt och 24 gånger i det hebreiska uttrycket halelu-Jạh (”halleluja”), en uppmaning som riktas till flera personer och som betyder ”lovprisa Jah”.  I vissa bibelöversättningar har man fullständigt utelämnat namnet ”Jah”. (Dy, Mo, RS) I Helge Åkesons översättning förekommer namnet ”Jehova” 24 av de 26 gånger formen ”Jah” står ensam, och det hebreiska uttrycket halelu-Jạh har översatts med ”Halleluja” 22 av de 24 gångerna. I Bibel 2000 och i 1917 års översättning har man återgett det hebreiska halelu-Jạh 23 av de 24 gångerna med ”Halleluja”, men i praktiskt taget alla de fall där ”Jah” står ensamt har man återgett det med ”Herren”. I Nya världens översättning har man bevarat ”Jah” på alla de 50 ställena och i Rotherhams Emphasised Bible på 49 ställen.

I de kristna grekiska skrifterna förekommer ”Jah” fyra gånger i uttrycket ”halleluja”. (Upp 19:1, 3, 4, 6) I de flesta bibelöversättningar har man låtit uttrycket stå oöversatt, men i Nya världens översättning återges det med ”Lovprisa Jah!”

”Jah” kan inte ha varit en ursprungsform av Guds namn, dvs. en form som skulle ha använts tidigare än tetragrammet. Den fullständiga namnformen, Jehova, förekommer 165 gånger i den masoretiska texten till Första Moseboken, men det är först i beskrivningen av händelserna efter uttåget ur Egypten som kortformen används. (2Mo 15:2)

Det enstaviga ordet ”Jah” förekommer vanligtvis i texter där starka känslor kommer till uttryck – i lovprisning, sång, bön och vädjanden – och där temat är glädje över seger och befrielse eller ett erkännande av Guds makt och kraft. Det finns många exempel på att det används så. Uttrycket ”Lovprisa Jah!” (halleluja) förekommer i Psalmernas bok som en doxologi, dvs. en lovprisning av Gud, och första gången det nämns är i Psalm 104:35. I några psalmer förekommer uttrycket bara i inledningen (Ps 111, 112), en gång förekommer det inne i en psalm (135:3), några gånger bara i slutet (Ps 104, 105, 115–117) men ofta både i början och i slutet (Ps 106, 113, 135, 146–150). I Uppenbarelseboken ger himmelska skapelser flera gånger eftertryck åt sin lovprisning av Jehova med detta uttryck. (Upp 19:1–6)

I de övriga verser där ”Jah” förekommer handlar det också om att Jehova blir upphöjd i sång och bön. Ett exempel på det är Moses sång om befrielse. (2Mo 15:2) I Jesajas bok ges Guds namn extra eftertryck genom att båda formerna används i kombinationen ”Jah Jehova”. (Jes 12:2; 26:4) Hiskia använde kortformen ”Jah” två gånger efter varandra för att framhäva sina djupa känslor när han i poetiska ordalag uttryckte sin glädje över att ha blivit mirakulöst botad från en livshotande sjukdom. (Jes 38:9, 11) I Psalm 115:17, 18 och i Psalm 118:17–19 framhålls kontrasten mellan de döda, som inte kan lovprisa Jah, och dem som är beslutna att leva på ett sätt som lovprisar honom. I andra fall uttrycker psalmisten tacksamhet över att ha blivit räddad, skyddad eller tillrättavisad. (Ps 94:12; 118:5, 14)