[Jạkim] Kortform i hebr. av Jekamja, som betyder ”Jah har upprest”.

1. En avkomling av Benjamin genom Simei; han nämns i en förteckning över överhuvuden för fädernehus i Jerusalem. (1Kr 8:1, 19–21, 28)

2. En präst; under Davids regeringstid utvaldes hans fädernehus genom lottkastning till att utgöra den 12:e av de 24 avdelningar med präster som skulle tjäna i templet. (1Kr 24:3, 5, 12)