[Jehojạkim] Betyder möjligen ”Jehova reser upp”.

En av de sista kungarna i Juda; son till Josia och Sebida; hans ursprungliga namn var Eljakim. (2Ku 23:34, 36; 1Kr 3:15) Hans dåliga styre, som varade i cirka 11 år (628–618 f.v.t.), kännetecknades av orättvisor, förtryck och blodsutgjutelse. (2Kr 36:5; Jer 22:17; 52:2) Under hans regering härjades Juda dessutom av kaldeiska, arameiska, moabitiska och ammonitiska rövarskaror. (2Ku 24:2)

Efter kung Josias död insatte folket av någon anledning Eljakims yngre bror Jehoahas som kung. Omkring tre månader senare tog emellertid farao Neko kung Jehoahas till fånga och gjorde den 25-årige Eljakim till kung och ändrade hans namn till Jehojakim. Neko ålade dessutom Judas rike att betala ett stort bötesbelopp i form av guld och silver, som kung Jehojakim drev in genom att pålägga sina undersåtar skatt. (2Ku 23:34–36; 2Kr 36:3–5) Trots den ekonomiska börda som redan vilade på folket gjorde Jehojakim upp planer för att bygga ett nytt, luxuöst palats. Det var troligen för att hålla utgifterna nere som han utnyttjade arbetarna och undanhöll dem deras lön. Därför lät Jehova profeten Jeremia uttala ve över denne onde härskare och säga att han skulle få samma slags begravning som en åsnehingst. (Jer 22:13–19)

Tidigt under Jehojakims regering förkunnade Jeremia att om folket inte ångrade sig skulle Jerusalem och templet ödeläggas. Därefter hotades profeten med döden, men Ahikam, en framträdande man, höll sin hand över Jeremia, så att han inte utsattes för någon skada. Tidigare hade liknande profetior som Urija uttalat gjort Jehojakim så rasande att han hade bestämt sig för att döda denne profet, och trots att den rädde Urija flydde till Egypten undgick han inte kungens vrede. Jehojakim såg till att han fördes tillbaka och dödades med svärd. (Jer 26:1–24)

Under Jehojakims fjärde regeringsår (625 f.v.t.) besegrades farao Neko av Nebukadnessar i ett slag om herraväldet över Aram och Palestina. Slaget ägde rum vid Karkemish vid Eufrat, mer än 600 km norr om Jerusalem. (Jer 46:1, 2) Samma år började Jeremia diktera för sin sekreterare Baruk Jehovas ord mot Israel, Juda och alla nationerna, dvs. alla de budskap som han hade förkunnat sedan Josias 13:e regeringsår (när Jehojakim var omkring sex år). Nästan ett år senare, i den nionde månmånaden (kislev, november/december), blev bokrullen med det nerskrivna budskapet uppläst för kung Jehojakim. Så snart Jehudi hade läst tre eller fyra spalter skar kungen av det avsnittet och kastade det i elden i vinterhusets kolpanna. På så vis brändes hela bokrullen upp, stycke för stycke, trots att tre av kungens furstar vädjade till honom att inte bränna upp den. Jehojakim invände i synnerhet mot de profetiska orden om att Juda skulle bli ödelagt av Babylons kung, något som tyder på att Nebukadnessar ännu inte hade dragit upp mot Jerusalem och gjort Jehojakim till sin vasall. (Jer 36:1–4, 21–29)

Andra Kungaboken 24:1 visar att Nebukadnessar drog upp mot den judeiske kungen, ”och Jehojakim blev hans tjänare [eller vasall] i tre år. Men han [Jehojakim] avföll och gjorde uppror mot honom [Nebukadnessar]”. Det är tydligen detta år – Jehojakims tredje år som vasallkung under Babylon – som Daniel syftar på i Daniel 1:1. Det kan inte vara det tredje året av de elva år som Jehojakim regerade över Juda, för vid den tiden var han inte vasall under Babylon, utan under farao Neko, Egyptens kung. Det var först under Jehojakims fjärde regeringsår som kung i Juda som Nebukadnessar genom sin seger vid Karkemish (625 f.v.t. [uppenbarligen efter nisan]) gjorde slut på det egyptiska herraväldet över Aram och Palestina. (Jer 46:2) Eftersom Jehojakims uppror mot Babylon ledde till hans fall efter cirka 11 år på tronen, måste hans tre år som vasallkung under Babylon ha börjat mot slutet av hans åttonde regeringsår, dvs. tidigt under 620 f.v.t.

Enligt skildringen i Daniels bok (1:1, 2) drog Nebukadnessar upp mot Jerusalem och belägrade staden, och Jehojakim och en del av redskapen  i templet gavs i den babyloniske kungens hand. Andra Kungaboken 24:10–15, där babyloniernas belägring också beskrivs, visar emellertid att det var Jehojakims son, Jehojakin, som efter en regeringstid på bara tre månader och tio dagar till slut gick ut och överlämnade sig till babylonierna. Det verkar därför som om Jehojakim dog under belägringen av staden, kanske under den första delen av belägringen. Genom Jeremia (22:18, 19; 36:30) hade Jehova förutsagt att Jehojakim inte skulle få någon hederlig begravning; hans kropp skulle komma att ligga utanför Jerusalems portar och utsättas för solens hetta om dagen och frosten om natten. Exakt hur Jehojakim gavs i Nebukadnessars hand (Dan 1:2) sägs det ingenting om. Det kan ha skett genom att Jehojakims släkt av Nebukadnessar fråntogs kungadömet i samband med att Jehojakim själv dog under belägringen, varefter hans son måste gå i fångenskap. Enligt den judiska traditionen (som nedtecknats av Josephus) dödades Jehojakim av Nebukadnessar, som befallde att hans kropp skulle kastas ut utanför Jerusalems murar, men detta kan inte bekräftas. (Antiquitates Judaicae [Den forntida judiska historien], X, 97 [vi, 3]) Oavsett hur Jehojakim dog tycks det som om de kopparbojor som Nebukadnessar hade tagit med för att binda Jehojakim inte användes enligt planerna. (Se 2Kr 36:6, som också kan återges: ”Nebukadnessar, Babylons kung, drog upp mot honom för att han skulle binda honom med två kopparbojor och föra honom bort till Babylon”; jfr Åk, 1917, 2000.)

Efter belägringen av Jerusalem i det ”tredje året” av Jehojakims regering (som vasallkung) fördes Daniel och andra judéer, däribland medlemmar av kungahuset och andra ädlingar, i landsflykt till Babylon. Eftersom det inte finns någon skildring av någon tidigare landsflykt till Babylon, måste det ha rört sig om den deportation som ägde rum under den korta tid som Jehojakims son Jehojakin regerade. (2Ku 24:12–16; Jer 52:28)

Efter det att Jehojakims son Jehojakin hade överlämnat sig insatte Nebukadnessar Jehojakins farbror Sidkia på Judas tron. (2Kr 36:9, 10) Därigenom gick Jeremias profetia om att Jehojakim inte skulle få någon som satt på Davids tron i uppfyllelse. (Jer 36:30) Jehojakims son Jehojakin regerade i bara tre månader och tio dagar.