[Jehonạdab], Jonadab [Jọnadab] Jehonadab betyder ”Jehova är villig (ädel, frikostig)”.

Jonadab är en kortform i hebr. av Jehonadab. I den hebreiska masoretiska texten används både den korta och den långa formen om de två personer som bär detta namn.

1. Son till Davids bror Simeah. Jehonadab var ”en mycket vis man” men var slug och listig. Efter att ha fått Davids son Amnon att berätta om sin lidelsefulla kärlek till sin halvsyster Tamar kom han med den plan som Amnon följde då han senare våldtog henne. När hennes helbror Absalom tog hämnd genom att döda Amnon och det berättades för David att Absalom hade dödat alla kungens söner, var Jehonadab på plats och kunde försäkra kungen om att det bara var Amnon som var död. (2Sa 13:3–5, 14, 22, 28–33) Han är möjligen den Jonatan som omnämns i 2 Samuelsboken 21:21 och 1 Krönikeboken 20:7.

2. Son till Rekab; kung Jehus vän och följeslagare. Hans möte med Jehu var ingen tillfällighet, för det var på eget initiativ han ”kom emot honom”, och i gengäld fick han Jehus välsignelse. De efterföljande händelserna visar att Jehonadab helt och fullt instämde i Jehus beslut att utrota baalsdyrkan ur Israel. Han reagerade positivt på allt det Jehu sade. När Jehu frågade: ”Är ditt hjärta rättrådigt mot mig?” svarade han: ”Det är det.” ”Ge mig då din hand”, sade Jehu, och Jehonadab gav honom sin hand. När Jehonadab hade stigit upp i Jehus vagn och Jehu sade till honom: ”Följ med mig och se att jag inte tål någon rivalitet gentemot Jehova”, var Jehonadab beredd att göra det. När de sedan kom till Samaria och alla baalsdyrkarna var samlade, vek inte Jehonadab undan utan följde med Jehu in i Baals hus och förblev vid hans sida under det blodbad som följde. Samtidigt visade Jehu att han hade full tillit till Jehonadab. (2Ku 10:15–28)

Nästan 300 år senare var Jehonadabs avkomlingar, rekabiterna, fortfarande trogna mot sin förfaders befallningar, och Jeremia ställde under Jehovas ledning deras trohet i kontrast till den olydnad invånarna i Juda och Jerusalem visade mot Jehova. Jehonadab hade gett rekabiterna befallning att bo i tält, inte så säd, inte plantera vingårdar och inte dricka vin. När Jeremia satte fram vin åt dem, ville de inte dricka det med hänvisning  till den befallning som deras förfader Jehonadab hade gett dem. På grund av deras trohet gav Jehova dem löftet: ”Jonadab, Rekabs son, skall aldrig sakna en man som står inför mitt ansikte alla dagar.” (Jer 35:1–19)