[Jẹhudi] Betyder ”jude”, ”från (tillhörande) Juda”.

En av kung Jehojakims ämbetsmän som Judas furstar sände för att hämta Baruk och Jeremias skriftrulle. När Jehudi längre fram läste denna skriftrulle för Jehojakim, skar kungen den i stycken och brände upp den, bit för bit, tills hela rullen hade bränts upp. (Jer 36:14, 21–23, 27, 32)

Jehudi var sonsonsson till Kusi. (Jer 36:14) Några menar att både denne förfaders namn och Jehudis eget namn kan antyda att Jehudi inte var jude till börden, utan proselyt, och att släkten kom från Kush, dvs. Etiopien. Men namnen på personerna i de två mellanliggande generationerna (hans far, Netanja, och hans farfar, Selemja) är båda typiska judiska namn, och dessutom förekommer namnet Kusi på ett annat ställe som namnet på en infödd jude. (Sef 1:1) Det är därför mest troligt att Jehudi helt enkelt var ett namn som han fick då han föddes och inte ett namn som han antog som proselyt.