[Jekọnja] Betyder ”Jehova befäster (lägger en fast grund)”.

Kung i Juda i bara tre månader och tio dagar innan han fördes som fånge till Babylon av Nebukadnessar 617 f.v.t. Jekonja var son till Jehojakim och sonson till den gode kung Josia. (1Kr 3:15–17; Est 2:6; Jer 24:1) Hans namn förkortas några gånger till Konja (Jer 22:24; 37:1), men den form som förekommer oftast är Jehojakin. (2Ku 24:6, 8–15; se JEHOJAKIN.)