FORNTIDENS Jerusalem var den plats där Jehova hade valt att fästa sitt namn. (2Kr 6:6) Staden tjänade både som centrum för den rena tillbedjan och som Israels regeringssäte. De kungar som regerade från Jerusalem sades sitta ”på Jehovas tron”. (1Kr 29:23)

Kung David erövrade jebuséernas fäste på Sions berg och gjorde det till sin huvudstad. Salomo utvidgade staden, och under hans tid nådde den höjden av sin storslagenhet, med ett magnifikt tempel och ett imponerande regeringskomplex som han byggde på berget Moria och dess sluttningar. Jerusalem var en stad som var nära förbunden med Jehovas namn.

Det här hjälper oss att förstå varför Jerusalem har en så framträdande plats i Bibelns profetior. Staden tjänar som en passande symbol för den himmelska delen av Jehovas organisation och hans messianska rike med Jesus Kristus som kung.