Jobs bok
Skriven av Mose, enligt både judiska lärda och tidiga kristna skribenter. De poetiska avsnitten, språket och stilen visar att den ursprungligen skrevs på hebreiska. De delar som är skrivna på prosa uppvisar många likheter med de fem Moseböckerna, vilket stöder uppfattningen att det är Mose som har skrivit boken. Under de 40 år som Mose befann sig i Midjan kan han ha fått upplysningar om Jobs prövningar, och hur det slutligen gick för Job fick han troligen veta när israeliterna kom i närheten av Us på sin färd mot det utlovade landet 1473 f.v.t.
Disposition. Jobs bok utmärker sig genom att den huvudsakligen består av en debatt mellan en sann tjänare åt Jehova Gud och tre andra som sade sig tjäna Gud men som framhöll falska läror i sina försök att tillrättavisa Job. De menade felaktigt att Job blev straffad av Gud för någon allvarlig dold synd. Genom att argumentera på det sättet förföljde de faktiskt Job. (Job 19:1–5, 22) Debatten består av tal som hålls i tre omgångar. Alla de fyra talarna deltar i varje omgång, förutom Sofar, som tystas av Jobs argument och inte talar under den sista omgången. Därefter blir alla tillrättavisade av Jehovas talesman, Elihu, och till slut av Jehova Gud själv.
När man läser eller citerar från boken måste man därför komma ihåg att de argument som framförs av Elifas, Bildad och Sofar är felaktiga. Ibland framför Jobs tre vänner tankar som är sanna, men i fel sammanhang och med en felaktig tillämpning. Det var den taktiken Satan, Djävulen, använde mot Jesus Kristus: ”Därpå tog Djävulen honom med sig in i den heliga staden, och han ställde honom på templets bröstvärn och sade till honom: ’Om du är en son till Gud, så störta dig ner; det står ju skrivet: ”Han skall ge sina änglar befallning om dig, och de skall bära dig på händerna, för att du aldrig skall stöta din fot mot någon sten.”’ Jesus sade till honom: ’Det står också skrivet: ”Du skall inte sätta Jehova, din Gud, på prov.”’” (Mt 4:5–7)
Jobs vänner sade att Gud straffar de onda. Detta är sant. (2Pe 2:9) Men de drog den slutsatsen att allt det lidande en människa får utstå är en följd av hennes egna synder – att Gud straffar henne på det sättet. De sade att lidanden är ett bevis för att en människa har begått speciella synder. De talade osanning om Gud. (Job 42:7) De baktalade honom. De framställde honom som en Gud utan barmhärtighet. De hävdade att Gud inte gläder sig över människor som bevarar sin ostrafflighet och att han inte litar på sina tjänare, inte ens på änglarna. Detta strider mot alla de uttalanden i Bibeln som vittnar om Jehovas kärlek till sina förnuftsbegåvade skapelser. Att Gud litar på sina trogna tillbedjare framgår till exempel av samtalen mellan Gud och Satan. I dessa samtal riktade Gud uppmärksamheten på Job, och han visade att han verkligen litade på Jobs lojalitet när han gav Djävulen tillåtelse att pröva honom. Men lägg märke till att han skyddade Jobs liv. (Job 2:6) Den kristne skribenten Jakob säger följande om Guds sätt att handla med Job: ”Jehova är mycket ömsint och barmhärtig.” (Jak 5:11)
Bokens betydelse. Jobs bok är av stor betydelse eftersom den tillsammans med 1 Moseboken 3:1–6 och andra bibelställen kastar ljus över den stora stridsfrågan om det rättfärdiga i Guds suveräna styre och samtidigt visar hur Guds jordiska tjänares ostrafflighet är förbunden med denna stridsfråga. Job förstod inte stridsfrågan, men han lät inte sina tre vänner få honom att tvivla på att han hade varit ostrafflig. (Job 27:5) Han kunde inte förstå varför han drabbades av olycka när han inte bedrev synd. Han var obalanserad när han rättfärdigade sig själv, och helt säkert drevs han längre i den riktningen av de tre vännernas ständiga anklagelser. Det var också fel av honom att insistera på att Gud skulle svara honom och förklara varför han fick lida. Han borde ha insett att ingen med rätta kan säga till Jehova: ”Varför har du gjort mig sådan?” (Rom 9:20) Ändå visade Jehova barmhärtighet och svarade Job, både genom sin tjänare Elihu och genom att själv tala till Job ur en stormvind. Boken slår därför eftertryckligen fast att det är fel att försöka rättfärdiga sig själv inför Gud. (Job 40:8)
Äkthet och värde. Både Hesekiel och Jakob hänvisar till Job. (Hes 14:14, 20; Jak 5:11) Ett starkt argument för att boken är kanonisk är att judarna har godtagit den som äkta och jämbördig med de övriga inspirerade böckerna i de hebreiska skrifterna, och detta trots att Job inte var israelit.
Det kanske starkaste beviset för bokens äkthet är att den stämmer överens med resten av Bibeln. Den kastar också ljus över de uppfattningar och seder som fanns i det patriarkaliska samhället. Vidare kan de som studerar Bibeln få hjälp att bättre förstå Jehovas avsikter genom att jämföra innehållet i Jobs bok med andra uttalanden i Bibeln. Det finns anmärkningsvärt många tankar i boken som även återkommer i andra bibelböcker, och en del av dessa står uppförda i den översikt som hör till den här artikeln.
[Ruta på sidan 1260]
HUVUDPUNKTER I JOBS BOK
Berättelsen om det som hände Job när Satan ifrågasatte hans ostrafflighet inför Jehova
Sannolikt nedtecknad av Mose under israeliternas vandring i vildmarken; Jobs prövningar måste dock ha ägt rum några år innan Mose föddes
Job förlorar sitt välstånd och sin hälsa när Jehova ger Satan tillåtelse att pröva Job (1:1–2:10)
Satan påstår att Job är rättrådig enbart av själviska motiv
Job förlorar all sin boskap och alla sina tio barn på en och samma dag, men han bevarar sin ostrafflighet
Han blir därefter angripen av en motbjudande och plågsam sjukdom, men vägrar att förbanna Gud; han förblir trogen
Elifas, Bildad och Sofar, tre av Jobs vänner, träffas efter överenskommelse för att visa Job sin ”medkänsla” (2:11–3:26)
De sitter hos honom i sju dagar utan att säga ett ord
Job bryter tystnaden och förbannar den dag då han blev född
Han undrar varför Gud låter honom fortsätta att leva
Jobs tre så kallade tröstare för en lång debatt med honom (4:1–31:40)
De påstår att Job får lida på grund av sina synder och hävdar att han måste vara skyldig, eftersom Gud behandlar honom som en fiende
De försöker övertyga Job om detta genom att använda falska resonemang och beskyllningar och genom att hänvisa till traditionella uppfattningar och till syner som de påstår sig ha sett
De tre vännerna uppmanar Job att bekänna sina orätta handlingar och vända om; sedan, säger de, kommer han att få sitt välstånd tillbaka
Job håller fast vid att han är rättrådig; han förstår inte varför Jehova tillåter att han får lida, men han tillbakavisar de tre vännernas falska råd och får dem att tiga
I sitt avslutande tal jämför Job sin tidigare ställning som respekterad äldste med sitt nuvarande tillstånd, som präglas av lidande och förödmjukelse; han påpekar hur noga han har varit med att undvika synd
Elihu, en ung man som har lyssnat på debatten, tillrättavisar Job och hans vänner (32:1–37:24)
Han visar att det var fel av Job att rättfärdiga sig själv i stället för Gud, och han tillrättavisar Jobs tre vänner för att de inte har gett Job rätta svar
Elihu upphöjer Jehova och framhäver hans rättvisa, opartiskhet, härlighet och allmakt
Jehova själv talar nu ur en stormvind (38:1–42:6)
Jehova frågar var Job var när jorden skapades och om han förstår allt det förunderliga som sker i naturen; han visar därigenom hur liten människan är i förhållande till Guds storhet
Han frågar därefter om Job har någon rätt att klandra honom
Job erkänner att han har talat utan att förstå; han ångrar sig ”i stoft och aska”
Jobs prövningar upphör, och han blir belönad för sin ostrafflighet (42:7–17)
Jehova uttrycker sitt misshag över Elifas, Bildad och Sofar för att de har talat osanning; han ger dem anvisning om att frambära offer och att uppmana Job att be för dem
Job blir botad när han ber för sina vänner
Han blir välsignad och får dubbelt så mycket boskap som tidigare och dessutom tio barn – sju söner och tre döttrar
[Tabell på sidan 1261]
Jobs bok
Jämförelsepunkt
Andra bibelställen
De döda vet ingenting, utan är som de som sover
Pre 9:5, 10; Joh 11:11–14; 1Kor 15:20
Gud har inte ett mänskligt synsätt när han dömer
Gud visade stor omsorg när han danade människan
Gud låter nationerna bli mäktiga och rentav gå samman mot honom, så att han med rätta kan tillintetgöra dem i ett enda slag
Människan är född i synd och i slaveri under döden
De dödas uppståndelse
Den rättfärdige snavar inte, oavsett vad andra gör
Jehova har för avsikt att friköpa (återköpa, frigöra) trogna människor
Alla människor får samma slut; i döden är alla lika
De ondskefulla plågar andra; de kristna blir utsatta för detta
De ondskefulla älskar mörkret mer än ljuset; ljuset skrämmer dem
Allting ligger blottat inför Jehovas ögon
Avfällingen ropar inte till Gud i uppriktighet och blir inte heller hörd av honom
De som ser ”syner” som utgår från deras eget hjärta och inte från Gud talar tomma ord
De rättfärdiga skall ärva den förmögenhet de ondskefulla samlar ihop
Människan kan inte finna den sanna visheten i ”skapelsens bok”, utan bara hos Gud och genom att frukta honom
Värdelösa, oförståndiga dagdrivare används till att förfölja Guds tjänare
Det är fel att ge människor äretitlar som strider mot Bibeln
Alla människors liv är i Jehovas hand
Ps 104:29, 30; Jes 64:8; Apg 17:25, 28
Jehova är inte partisk
Jehova avsätter och tillsätter härskare som han vill
Det viktigaste är att förkunna Guds rättfärdighet
För Gud är allting möjligt
Guds vishet är outrannsaklig
Jämför även följande bibelställen: Job 7:17 och Ps 8:4; Job 9:24 och 1Jo 5:19; Job 10:8 och Ps 119:73; Job 26:8 och Ord 30:4; Job 28:12, 13, 15–19 och Ord 3:13–15; Job 39:30 och Mt 24:28.
