[Jọjarib] Kortform i hebr. av Jehojarib, som betyder ”må Jehova strida”, ”Jehova har fört [vår] rättssak”.

1. Överhuvud för ett av prästernas fädernehus; kallades också Jehojarib. (1Kr 24:6, 7) Några av dem som tillhörde hans hus (eller en annan präst med samma namn) levde samtidigt med Serubbabel, Nehemja och Jojakim. (Neh 12:1, 6; 11:4, 10; 12:12, 19, 26)

2. En av ”lärarna” på Esras tid. (Esr 8:16)

3. En av förfäderna till Maaseja; av Judas stam. (Neh 11:5)