[Jọppe] Betyder ”vacker (skön) [stad]”.

En forntida hamnstad vid Medelhavet, 55 km västnordväst om Jerusalem. På platsen ligger det nutida Jaffa (hebr.: Yafo), som 1950 blev en stadsdel i Tel Aviv. Sammanslagningen gav staden dess nuvarande namn Tel Aviv-Jaffa. Jaffa ligger på en klippa som reser sig ungefär 35 m över havet. En låg klippkant som löper parallellt med kusten 100 m från land bildar här den enda naturhamnen mellan berget Karmel och gränsen till Egypten. Man kan ta sig in i hamnen antingen genom en smal öppning i klippkanten eller genom den öppna men grunda norra änden. Klippor gör att man inte kan ta sig in i hamnen söderifrån.

Joppe låg vid gränsen till det område som ursprungligen tilldelades Dans stam men hörde  inte nödvändigtvis till det. (Jos 19:40, 41, 46) I Domarboken 5:17 förbinds emellertid Dan med skepp, och det tyder på att daniterna kontrollerade hamnstaden Joppe.

Med tanke på kung Salomos omfattande handelsförbindelser med andra länder (1Ku 10:22, 28, 29) blev hamnen i Joppe troligen utbyggd och förbättrad på hans tid. Det var till Joppe tyrierna flottade timmer från Libanons skogar för att användas till tempelbygget. (2Kr 2:16) När profeten Jona senare försökte fly från sitt uppdrag, gick han i Joppe ombord på ett skepp som skulle till Tarsis. (Jon 1:3) Efter den babyloniska fångenskapen tjänade Joppe återigen som inskeppningshamn för cederstockar från Libanon, denna gång för att användas vid återuppbyggnaden av templet. (Esr 3:7)

Under det första århundradet fanns det en kristen församling i Joppe. En av dem som tillhörde församlingen var Dorkas (Tabita), en kvinna som ”var rik på goda gärningar och gav många barmhärtighetsgåvor”. När hon dog bad man Petrus komma dit från Lydda, som låg i närheten av Joppe, och han uppväckte henne. Nyheten om detta underverk spred sig i hela Joppe, och många kom till tro. (Apg 9:36–42) Petrus stannade kvar i Joppe i ganska många dagar som gäst hos garvaren Simon, som hade ett hus vid havet. (Apg 9:43; 10:6) Det var på taket till Simons hus som Petrus föll i trance och fick en uppenbarelse från Gud om att det också skulle predikas för icke-judar. Detta hände precis innan han fick besök av några sändebud från icke-juden Cornelius i Caesarea. Petrus tvekade därför inte att följa med sändebuden dit. Sex judiska bröder, som tydligen var från Joppe, följde med honom. (Apg 10:9–45; 11:5–14)