Det hebreiska ordet bethulạh betecknar en kvinna som inte har varit gift och som inte har haft sexuellt umgänge. (1Mo 24:16; 5Mo 32:25; Dom 21:12; 1Ku 1:2; Est 2:2, 3, 17; Klag 1:18; 2:21) Det grekiska ordet parthẹnos kan emellertid användas både om en ogift man och om en ogift kvinna. (Mt 25:1–12; Lu 1:27; Apg 21:9; 1Kor 7:25, 36–38)

Enligt den mosaiska lagen skulle en man som förförde en jungfru som inte var trolovad ge hennes far 50 siklar silver (950 kr) och gifta sig med henne (om hennes far tillät det), och han fick aldrig skilja sig från henne. (2Mo 22:16, 17; 5Mo 22:28, 29) En jungfru som var trolovad betraktades däremot som om hon redan var gift. Om hon råkade ut för en våldtäktsman och inte skrek skulle hon stenas till döds, eftersom hennes tystnad tolkades som att hon gav sitt samtycke, vilket gjorde henne till äktenskapsbryterska. (5Mo 22:23, 24; jfr Mt 1:18, 19.) Det förhållandet att en trolovad jungfru betraktades som om hon redan var gift och tillhörde en man förklarar också varför profeten Joel kan tala om ”en jungfru” som klagar ”över sin ungdoms ägare”. (Joel 1:8)

Eftersom de som är ogifta har större frihet att tjäna Herren än de som är gifta, rekommenderade aposteln Paulus att kristna som hade självbehärskning skulle förbli ogifta. (1Kor 7:25–35) Angående dem som inte hade självbehärskning sade han emellertid: ”Om någon menar att han handlar opassande mot sin jungfrulighet, om denna är förbi ungdomsblomstringen, och det är så det borde ske, så låt honom göra vad han önskar; han syndar inte. Låt dem gifta sig.” (1Kor 7:36)

Det grekiska ord som i 1 Korinthierna 7:36–38 återges med ”jungfrulighet” betyder ordagrant ”jungfru”. Av den anledningen har somliga menat att Paulus här talade om en fars eller en förmyndares förpliktelser mot en giftasvuxen dotter. Svenska Folkbibeln har därför en sådan här lydelse: ”Om någon tror sig handla orätt mot sin ogifta dotter som är giftasvuxen och vill gifta sig, då skall han göra henne till viljes. Han syndar inte. Låt dem gifta sig.” (Jfr 1917.) En annan uppfattning går ut på att bibelstället handlar om en mans beslut att gifta sig med den flicka han har bundit sig vid. Bibel 2000 lyder således: ”Om någon tycker att han handlar otillbörligt mot sin flicka när han ansätts av driften och inte har något val, då får han göra det han vill: han syndar inte, de får gifta sig.”

Sammanhanget tyder emellertid på att versen inte handlar om en jungfru utan om en persons jungfrulighet. I ett kommentarverk heter det: ”Jag tror att aposteln här bygger vidare på sin tidigare argumentering och ger ogifta personer, som kan bestämma över sig själva, råd om vad de skall göra; med mannens ’jungfru’ avses således hans jungfrulighet.” (Matthew Henry’s Commentary on the Whole Bible, 1976, bd III, sid. 1036) Eftersom det grekiska ordet parthẹnos också kan inbegripa ogifta män, är det på sin plats att återge ordet med ”jungfrulighet” eller ”jungfrudom”, så  som man har gjort i Nya världens översättning och i J. B. Rotherhams och J. N. Darbys översättningar.

Andlig jungfrulighet. På samma sätt som Israels överstepräst bara kunde gifta sig med en jungfru (3Mo 21:10, 13, 14; jfr Hes 44:22), kan den store översteprästen, Jesus Kristus, bara ta en ”jungfru” som sin andliga ”brud” i himlen (Upp 21:9; Heb 7:26; jfr Ef 5:25–30). Aposteln Paulus var därför mån om att församlingen i Korinth skulle bevara sin renhet, så att han kunde föra fram den ”som en ren jungfru inför Kristus”. (2Kor 11:2–6) Kristi brud består av 144 000 smorda kristna som bevarar sin ”jungfrulighet” genom att vara avskilda från världen och genom att hålla sig rena både när det gäller moral och läror. (Upp 14:1, 4; jfr 1Kor 5:9–13; 6:15–20; Jak 4:4; 2Jo 8–11.)

Profetior om Messias. Jesaja 7:14 lyder: ”Se, den unga kvinnan skall bli havande, och hon föder en son, och hon skall ge honom namnet Immanuel.” Här är det inte det hebreiska ordet bethulạh (jungfru) som används, utan ‛almạh, ett ord som betecknar en ”ung (giftasvuxen) kvinna” oavsett om hon är jungfru eller inte. Det användes om ”den unga flickan” Rebecka före giftermålet när hon fortfarande omtalades som ”jungfru” (bethulạh). (1Mo 24:16, 43) Matteus använde under inspiration det grekiska ordet parthẹnos (jungfru) när han visade att orden i Jesaja 7:14 fick en slutlig uppfyllelse i förbindelse med att Jesus, Messias, föddes av en jungfru. Både Matteus och Lukas säger klart och tydligt att Jesu mor, Maria, var jungfru då hon blev havande genom Guds heliga ande. (Mt 1:18–25; Lu 1:26–35)

Städer, platser och folk. Begreppet ”jungfru” används ofta i samband med städer, platser eller folk. Det gäller till exempel Israel (Jer 31:4, 21; Am 5:2), Juda (Klag 1:15), ”mitt folk” (Jer 14:17), Sion (2Ku 19:21; Klag 2:13), Egypten (Jer 46:11), Babylon (Jes 47:1) och Sidon (Jes 23:12). Detta bildspråk anspelar uppenbarligen på att de nämnda folken eller platserna inte hade erövrats eller härjats av främmande nationer eller på att de en gång hade varit fria och obundna som en jungfru.