Det hebreiska ordet chẹsedh, som i Nya världens översättning vanligtvis återges med ”kärleksfull omtanke” eller ”lojal kärlek”, förekommer 245 gånger i Bibelns grundtext. Det besläktade verbet chasạdh betyder ”handla lojalt (el.: ”visa kärleksfull omtanke”)” och förmedlar tanken på något mer än att bara visa sådan hänsyn eller omtanke som har sitt ursprung i kärlek, även om detta också inbegrips. (Ps 18:25, not) Chẹsedh är en omtanke som kärleksfullt fäster sig vid någon eller något tills syftet i förbindelse med detta är uppnått. Enligt en teologisk ordbok är chẹsedh ”aktiv, utåtriktad och ihållande ... [och] betecknar inte bara en inställning hos en människa, utan också de gärningar den inställningen ger upphov åt. Det handlar om gärningar avsedda att bevara eller beskydda liv. Det handlar om att gripa in till nytta för någon som är drabbad av olycka eller är i nöd. De här gärningarna är uttryck för vänskap eller fromhet. Det handlar om att jaga efter det goda och inte det onda.” (Theologisches Wörterbuch zum Alten Testament, utgiven av G. J. Botterweck och H. Ringgren, bd 3, 1982, sp. 56) ”Kärleksfull omtanke” är därför en mer fullständig återgivning av chẹsedh än bara ”nåd”, ”godhet” eller ”barmhärtighet”, som flera svenska översättningar återger detta ord med. Med tanke på att det hebreiska ordet också är förbundet med trohet, solidaritet och beprövad lojalitet återges det på en del ställen i Nya världens översättning även med ”lojal kärlek”. När det står i pluralis kan det återges med ”uttryck för lojal kärlek”, ”handlingar av kärleksfull omtanke” eller ”bevisen på lojal kärlek”. (Ps 25:6, not; 89:49; Jes 55:3, not; se också LOJALITET.)

Guds kärleksfulla omtanke. Kärleksfull omtanke är en dyrbar egenskap hos Jehova Gud, en egenskap som han finner behag i. Den kommer till uttryck i alla hans handlingar mot sina tjänare. (Ps 36:7; 62:12; Mik 7:18) Om så inte hade varit fallet skulle de alla ha gått under för länge sedan. (Klag 3:22) Mose hänvisade därför både till Jehovas stora namn och till hans kärleksfulla omtanke när han i en innerlig bön vädjade om förlåtelse för de upproriska israeliternas räkning. (4Mo 14:13–19)

Bibeln visar att Jehovas kärleksfulla omtanke, hans lojala kärlek, kommer till uttryck på en mängd olika sätt och under skiftande omständigheter – till exempel när han räddar och bevarar (Ps 6:4; 119:88, 159), skyddar och värnar (Ps 40:11; 61:7; 143:12) och skänker hjälp och lindring i svåra situationer (Rut 1:8; 2:20; Ps 31:16, 21). På grund av hans kärleksfulla omtanke är det möjligt för den som syndat att resa sig igen (Ps 25:7), och det är möjligt att få styrka och stöd (Ps 94:18; 117:2). För sin kärleksfulla omtankes skull hjälper Gud sina utvalda. (Ps 44:26) Gud visade sin kärleksfulla omtanke i särskild grad i förbindelse med Lot (1Mo 19:18–22), Abraham (Mik 7:20) och Josef (1Mo 39:21). Hans lojala kärlek var också tydlig i samband med utväljandet av en hustru åt Isak. (1Mo 24:12–14, 27)

Jehovas kärleksfulla omtanke i förbindelse med hans förbund framhävdes ytterligare när nationen Israel bildades och under tiden därefter. (2Mo 15:13; 5Mo 7:9, 12) Detta var också fallet när det gällde David (2Sa 7:15; 1Ku 3:6; Ps 18:50), Esra och dem som var tillsammans med honom (Esr 7:28; 9:9), och Jehova visade även kärleksfull omtanke mot andra, ”mot tusenden” (2Mo 34:7; Jer 32:18). Som en bekräftelse på det förbund om ett rike som Jehova hade ingått med David fortsatte han att ge uttryck åt sin lojala kärlek också efter Jesu död. Han uppväckte  sin ”lojale” från de döda i uppfyllelse av profetian: ”Jag skall ge er de tillförlitliga bevisen på lojal kärlek till David.” (Ps 16:10; Apg 13:34; Jes 55:3)

Det är Jehovas kärleksfulla omtanke som drar människor till honom. (Jer 31:3) De förtröstar på den (Ps 13:5; 52:8), sätter sitt hopp till den (Ps 33:18, 22), ber om den (Ps 51:1; 85:7; 90:14; 109:26; 119:41) och finner tröst i den (Ps 119:76). De tackar också Jehova för hans kärleksfulla omtanke (Ps 107:8, 15, 21, 31), de välsignar och ärar honom för den (Ps 66:20; 115:1; 138:2), och de berättar för andra om den (Ps 92:2). De bör följa Davids exempel och aldrig försöka dölja den (Ps 40:10), för den är god (Ps 69:16; 109:21) och en källa till stor glädje (Ps 31:7). Guds kärleksfulla omtanke är sannerligen som en stig som det är gott att vandra på. (Ps 25:10)

I andra bibelställen betonas det att Jehovas kärleksfulla omtanke är stor och att han är rik på kärleksfull omtanke (4Mo 14:19; Ps 5:7; 69:13; Jon 4:2) samt att han håller fast vid den (1Ku 8:23). Den når upp till himlen (Ps 36:5; 57:10; 103:11; 108:4), uppfyller jorden (Ps 33:5; 119:64), varar i tusen generationer (5Mo 7:9) och består ”till oöverskådlig tid” (1Kr 16:34, 41; Ps 89:2; Jes 54:8, 10; Jer 33:11). I Psalm 136 upprepas frasen ”ty hans [dvs. Jehovas] kärleksfulla omtanke varar till oöverskådlig tid” i alla de 26 verserna.

Den här storslagna egenskapen hos Jehova Gud nämns ofta tillsammans med andra upphöjda egenskaper – att han är barmhärtig, nådig, sannfärdig, förlåtande, fredsälskande, rättvis och rättfärdig. (2Mo 34:6; Neh 9:17; Ps 85:10; 89:14; Jer 9:24)

Människors kärleksfulla omtanke. Av det som här nämnts är det uppenbart att de som önskar ha Guds godkännande måste ”älska kärleksfull omtanke” och ”visa varandra kärleksfull omtanke och barmhärtighet”. (Mik 6:8; Sak 7:9) Som det heter i ordspråket: ”Det åtråvärda hos människan är hennes kärleksfulla omtanke.” (Ord 19:22) De som lägger i dagen denna egenskap ”handlar väl mot sin egen själ”. (Ord 11:17) Gud kom ihåg och fann behag i den lojala kärlek som Israel visade ”i ungdomen”. (Jer 2:2) Men när israeliternas kärleksfulla omtanke blev ”som morgonskyar och som daggen som tidigt försvinner” förlorade de Jehovas godkännande. Han säger själv: ”I kärleksfull omtanke finner jag behag och inte i slaktoffer.” (Hos 6:4, 6) Eftersom israeliterna inte visade kärleksfull omtanke blev de tillrättavisade, och tillrättavisningen var i sig själv ett uttryck för kärleksfull omtanke från Guds sida. (Hos 4:1; Ps 141:5) De uppmanades också att vända tillbaka till Gud genom att hålla fast vid kärleksfull omtanke och rättvisa. (Hos 12:6) Om man skall finna ynnest i Guds och människors ögon bör man vid alla tillfällen lägga i dagen sådana egenskaper. (Job 6:14; Ord 3:3, 4)

I Bibeln nämns många situationer då enskilda människor visade kärleksfull omtanke mot andra. Sara visade lojal kärlek mot sin man genom att säga att han var hennes bror, vilket var till skydd för honom när de befann sig i fiendeland. (1Mo 20:13) Jakob bad Josef att visa honom kärleksfull omtanke och att lova att inte begrava honom i Egypten. (1Mo 47:29; 50:12, 13) Rahab bad om att israeliterna skulle visa henne kärleksfull omtanke genom att låta hennes hushåll få leva, liksom hon hade visat de israelitiska spejarna kärleksfull omtanke. (Jos 2:12, 13) Boas berömde Rut för att hon hade visat kärleksfull omtanke (Rut 3:10), och Jonatan bad David att visa kärleksfull omtanke mot honom och hans hushåll (1Sa 20:14, 15; 2Sa 9:3–7).

Det kan finnas olika anledningar och motiv till att visa kärleksfull omtanke. Enstaka handlingar av omtänksamhet kan återspegla vanlig gästfrihet eller en naturlig varmhjärtenhet utan att nödvändigtvis vara uttryck för gudhängivenhet. (Jfr Apg 27:1, 3; 28:1, 2.) När några erbjöd sig att visa kärleksfull omtanke mot en man i staden Betel var det i själva verket ett sätt att betala för den tjänst som de väntade sig från honom. (Dom 1:22–25) Det kunde också hända att en person som hade gjort någon annan en tjänst sedan bad om att få röna kärleksfull omtanke i gengäld, kanske därför att han själv då befann sig i en förtvivlad situation. (1Mo 40:12–15) Men ibland underlät somliga att återgälda den lojala kärlek andra hade visat dem. (1Mo 40:23; Dom 8:35) Som ordspråket säger är det många människor som ropar ut sin kärleksfulla omtanke men få som är pålitliga och handlar enligt sina ord när det verkligen gäller. (Ord 20:6) Både Saul och David kom ihåg den lojala kärlek eller kärleksfulla omtanke som andra hade visat (1Sa 15:6, 7; 2Sa 2:5, 6), och det verkar som om kungarna i Israel hade rykte om sig att visa kärleksfull omtanke (1Ku 20:31), kanske i jämförelse med de hedniska härskarna. Men vid ett tillfälle blev Davids försök att visa kärleksfull omtanke avvisat därför att man missuppfattade hans motiv. (2Sa 10:2–4)

Paulus skriver att lagen inte utfärdades för rättfärdiga utan för onda människor, som bland annat brister i kärleksfull omtanke. (1Ti 1:9) Det grekiska ord som här återges med ”brister i kärleksfull omtanke”, anọsios, kan också betyda ”illojal”. (2Ti 3:2)