Gå direkt till innehållet

Gå direkt till innehållsförteckningen

Kaifas

Kaifas

[Kaifas]

Josef Kaifas var överstepräst under Jesu jordiska tjänst. (Lu 3:2) Han var svärson till översteprästen Hannas (Joh 18:13; se HANNAS) och hade förordnats till sitt ämbete av Pontius Pilatus företrädare, Valerius Gratus, omkring år 18 v.t. (enl. vissa källor så sent som år 26). Han var överstepräst till omkring år 36, längre än någon av sina närmaste företrädare. Detta berodde främst på hans diplomatiska förmågor och hans samarbete med de romerska makthavarna. Han och Pilatus sägs ha varit goda vänner. Kaifas var sadducé. (Apg 5:17)

Som en av de ledande i sammansvärjningen mot Jesus förutsade Kaifas, dock inte av egen ingivelse, att Jesus inom kort skulle dö för nationen, och han gjorde själv vad han kunde för att det skulle bli så. (Joh 11:49–53; 18:12–14) När Jesus förhördes inför Sanhedrin slet Kaifas sönder sina ytterkläder och sade: ”Han har hädat!” (Mt 26:65) När Jesus stod inför Pilatus var Kaifas utan tvivel med bland dem som ropade: ”På pålen med honom! På pålen med honom!” (Joh 19:6, 11) Han var med och krävde att Barabbas skulle friges i stället för Jesus (Mt 27:20, 21; Mk 15:11); han var med och ropade: ”Vi har ingen kung utom kejsaren” (Joh 19:15), och han var med och protesterade mot att det sattes upp en skylt ovanför Jesu huvud med inskriften: ”Judarnas kung” (Joh 19:21).

Efter Jesu död fortsatte Kaifas att ta ledningen i att förfölja den nybildade kristna församlingen. Apostlarna släpades inför denne religiöse ledare, och de fick stränga order om att upphöra med sitt predikande. De blev hotade och till och med pryglade, men utan resultat. Vad Kaifas än gjorde ”fortsatte de utan uppehåll att i templet och från hus till hus undervisa och förkunna de goda nyheterna”. (Apg 4:5–7; 5:17, 18, 21, 27, 28, 40, 42) Kaifas ådrog sig snart ytterligare blodskuld genom att medverka till att den rättfärdige Stefanus dödades, och sedan gav han också Saul från Tarsos introduktionsbrev för att den mordiska kampanjen mot de kristna skulle kunna utsträckas till Damaskus. (Apg 7:1, 54–60; 9:1, 2) Kort därefter blev Kaifas emellertid avsatt av den romerske ståthållaren Vitellius.