[Kạleb] Betyder ”hund”.

1. Son till Hesron, bror till Jerahmeel och sonsonsson till Juda och Tamar (1Kr 2:3–5, 18); även kallad Kelubai (1Kr 2:9). En av hans avkomlingar var Besalel, den skicklige konsthantverkare som fick i uppdrag att ha tillsyn över byggandet av tältboningen. (1Kr 2:19, 20; 2Mo 35:30) Nummer 2 här nedan var tydligen en av hans avkomlingar.

2. Son till kenissiten Jefunne av Judas stam, farbror till Otniel och sannolikt en avkomling av nr 1. (4Mo 32:12; Jos 15:17; 1Kr 4:13, 15; se OTNIEL.) När Kaleb var 40 år sände Mose i väg honom och 11 andra män för att utspeja Kanaans land i 40 dagar. När de kom tillbaka avlade Kaleb och Josua, trots invändningar från de övriga spejarna, en god rapport. Kaleb sade: ”Låt oss genast dra upp och ta det i besittning.” (4Mo 13:6, 30; 14:6–9) Eftersom han följde Jehova, sin Gud, ”helt och fullt”, var han den ende i sin generation förutom Josua och några leviter som fick komma in i det utlovade landet 1473 f.v.t. Sex år senare, vid 85 års ålder, förklarade Kaleb: ”Se, nu har Jehova bevarat mig vid liv, alldeles som han lovade, dessa fyrtiofem år alltsedan Jehova gav Mose detta löfte, när Israel vandrade i vildmarken, och se, nu är jag i dag åttiofem år gammal. Ändå är jag i dag lika stark som den dag Mose sände ut mig. Som min kraft var då, så är min kraft nu till kriget, både till att dra ut och till att dra in.” (Jos 14:6–11)

Kaleb fick som sin arvedel staden Hebron (en befäst stad som tidigare kallades Kirjat-Arba och beboddes av de storvuxna anakiterna) och området däromkring, som också omfattade staden Debir. När det i 1 Samuelsboken 30:13, 14 sägs att amalekiterna gjorde ett infall ”i Kalebs södra område”, är det tydligen inte en stad med detta namn som åsyftas, utan det område som Kaleb fick sig tilldelat och som uppkallades efter honom.

När Kaleb fick detta område som besittning sade han: ”Den som slår Kirjat-Sefer [även kallat Debir] och intar staden, honom skall jag ge min dotter Aksa till hustru.” Hans brorson Otniel (den förste domaren i Israel efter Josuas  död) intog staden och fick belöningen. Kaleb gav sedan sin dotter Övre och Nedre Gullot i bröllopsgåva, eftersom hon bad om det, och dessutom hade hon redan fått ”ett stycke land i söder”. (Jos 15:13–19; Dom 1:11–15; 3:9–11)

I släktregistret omtalas Aksa som dotter till ”Kaleb, Jerahmeels bror” (den ovannämnde Kaleb nr 1), som levde omkring 150 år före ”Kaleb, Jefunnes son”. (1Kr 2:42, 49) Vissa kommentatorer menar att det fanns bara en Kaleb, men med tanke på att det gick så lång tid från det att Judas sonson Hesron levde till det att man bosatte sig i Kanaan kan denna slutsats inte vara riktig. Andra hävdar att båda männen Kaleb måste ha haft döttrar med detta namn. I släktregistren omtalas emellertid kvinnor bara om de har spelat en viktig roll i Guds folks historia, och eftersom det endast fanns en känd kvinna vid namn Aksa, måste hon ha varit dotter till den andre Kaleb, Jefunnes son. Åter andra kommentatorer menar att uttalandet om Aksa i 1 Krönikeboken 2:49 är ett felplacerat avskrivartillägg som borde uteslutas, men de har ingen textmässig grund för sitt påstående. Det är rimligare att tro att den ursprunglige skribenten tillfogade den korta upplysningen i vers 49 i ett bestämt syfte och att han använde ordet ”dotter” i den vidare betydelsen ”avkomling” för att rikta uppmärksamheten på att Aksa inte bara var dotter till Jefunnes son Kaleb, utan att hon också i rakt nedstigande led härstammade från den Kaleb som var son till Hesron.