(hebr.: qanẹh)

Det hebreiska ordet qanẹh återges ofta med ”strå” (1Mo 41:5, 22), ”arm” (2Mo 25:31, 32), ”vassrör” (1Ku 14:15) eller ”stav” (Hes 40:3, 5). På fem ställen i Bibeln framgår det emellertid av sammanhanget eller av en bestämning till ordet att det syftar på en aromatisk växt, och i dessa fall återges qanẹh med ”kalmus”. (2Mo 30:23; HV 4:14; Jes 43:24; Jer 6:20; Hes 27:19)

En av ingredienserna i den heliga smörjelseoljan var ”välluktande kalmus”. (2Mo 30:22–25) I Höga Visan (4:14) nämns ”kalmus” bland andra doftande kryddor. Genom sin profet Jesaja (43:24) förebrår Jehova de syndiga israeliterna för att de inte ”har ... köpt [hebr.: qanịtha] kalmus [qanẹh]” till tempeltjänsten och använder sig därmed av en ordlek på hebreiska. Jeremia (6:20) talar om kalmus ”från fjärran land”, medan Hesekiel (27:3, 19) nämner kalmus bland de varor som det välmående Tyros handlade med.

Det svenska ordet ”kalmus” kan härledas från det grekiska ordet kạlamos, som de som utarbetade den grekiska Septuaginta använde för att återge det hebreiska ordet qanẹh. I likhet med det hebreiska ordet har kạlamos också grundbetydelsen ”rör” eller ”strå”. Det svenska ordet används om en art i familjen kallaväxter (Acorus calamus) och dess aromatiska rot.

När det gäller den kalmus som omtalas i de hebreiska skrifterna, föredrar många forskare att identifiera den med någon av de aromatiska arter av gräs som växer i Indien, t.ex. Cymbopogon martini, en flerårig gräsart vars blad vid sönderdelning avger en doftande olja, palmarosaolja. Andra indiska gräsarter avger citronellolja och citrongräsolja. Uppfattningen att kalmus har avseende på ett eller flera av dessa aromatiska gräs grundar sig huvudsakligen på Jeremias uttalande om att produkten kom från  ”fjärran land”, vilket i detta fall skulle kunna vara Indien. Som framgår av Hesekiels profetia (27:19) kan emellertid kalmus ha producerats i andra områden. Det rör sig alltså om en aromatisk gräsart, men det är oklart exakt vilken art som avses.