[Kẹdes] Betyder ”helig plats”.

1. En stad i södra Juda. (Jos 15:21, 23) Den är möjligen identisk med Kades-Barnea. (Se KADES, KADES-BARNEA.)

2. En stad som låg i Naftalis område och som gavs åt gersoniterna; den utsågs till tillflyktsstad. (Jos 20:7; 21:32, 33; 1Kr 6:71, 76) På grund av sitt läge kallades den också ”Kedes-Naftali” (Dom 4:6) och ”Kedes i Galileen” (Jos 20:7). Domaren Barak bodde tydligtvis i Kedes, och det var här han samlade sina 10 000 man från Naftali och Sebulon före segern över de kanaaneiska styrkorna under Sisera. (Dom 4:6, 10) Flera hundra år senare, när kung Peka regerade i Israel (778–759 f.v.t.), erövrades staden av den assyriske kungen Tiglat-Pileser III. (2Ku 15:29)

Kedes har identifierats med Tall Qadas (Tel Qedesh), en ruinkulle vid en liten bördig slätt 20 km sydväst om Dan.

3. En plats som låg i Isaskars område och som tilldelades ”Gersoms söner”. (1Kr 6:71, 72) Den tycks vara identisk med det ”Kisjon” som nämns i den parallella uppräkningen i Josua 21:28. Några menar att platsen kan förbindas med Tall Abu Qedays (Tel Qedesh), 4 km sydöst om Megiddo. Detta verkar stämma med Josua 12:21, 22, som antyder att Kedes låg nära Megiddo och Jokneam. Eftersom Barak besegrade Sisera i området vid Megiddo (Dom 5:19), kan det ha varit i närheten av detta Kedes (och inte nr 2) som Jael dödade den kanaaneiske härföraren Sisera medan han sov i hennes tält. (Dom 4:11, 17, 21)