[Kedorlaọmer]

Kung i det forntida Elam. Innan Abraham drog in i det utlovade landet 1943 f.v.t. hade Kedorlaomer utsträckt sin makt västerut till Egyptens gräns. Efter att ha tjänat Kedorlaomer i 12 år gjorde fem kungar vid södra änden av Döda havet uppror mot sin överherre i öst. I det 14:e året drog Kedorlaomer och tre allierade kungar, Amrafel från Shinar, Arjok från Ellasar och Tidal från Gojim, västerut för att slå ner upproret. De började i norr, och under sin framryckning söderut besegrade de sedan alla städer utmed handelsvägarna öster om Jordan och likaså söder om Döda havet i det område som senare kom att bebos av amalekiterna. Därefter kunde de med lätthet besegra de fem kungar som utgjorde kärnan i revolten.

Bland Kedorlaomers fångar var Abrahams brorson Lot, som bodde i trakten. När Abraham fick veta att Lot hade tagits till fånga, tog han genast med sina 318 beväpnade tjänare upp jakten på Kedorlaomer. I Dan överraskade de fiendens långt överlägsna styrkor, slog dem på flykten och förföljde dem ända till Hoba, norr om Damaskus, och förde sedan tillbaka Lot och hans ägodelar. (1Mo 14:1–17)

Man har inte funnit namnet Kedorlaomer i några gamla elamitiska kungalängder, men det anses allmänt att det är ett elamitiskt namn. I många sammansatta elamitiska namn förekommer ledet ”Kudur”, som kan vara en variant av Kedor, och en av de elamitiska gudarna hade namnet Lagamar, som har en viss likhet med laomer.