När aposteln Paulus sändes till Rom för att han hade vädjat till kejsaren, överlämnades han och några andra fångar till en officer (centurion) vid namn Julius från ”den kejserliga truppstyrkan”. (Apg 27:1) Detta skedde i Caesarea. (Apg 25:13; 26:30–27:1)

Det kan inte sägas med säkerhet vilken truppstyrka det rörde sig om. Eftersom uttrycket ”den kejserliga” är översatt från det grekiska ordet Sebastẹ̄, menar några att styrkan bestod av soldater som hade värvats i Samaria, som vid den tidpunkten kallades Sebaste. Josephus nämner visserligen ”en skara ryttare, de s. k. Sebastenerne”, men det verkar inte finnas tillräcklig grund för att läsa in denna betydelse i det ord som används i Apostlagärningarna. (Bellum Judaicum [Det judiska kriget], II, 236 [xii, 5]; i den sv. utgåvan Flavii Josefi historia om judarnes krig mot romrarne, 1884, sid. 234)

En annan uppfattning är att ”den kejserliga truppstyrkan” var de så kallade frumentarii, en särskild kejserlig kår av officerare som fungerade som kurirer mellan kejsaren och styrkorna ute i provinserna och som enligt uppgift även ansvarade för transport av fångar. Denna uppfattning grundar sig åtminstone delvis på vissa bibelöversättningars (KJ, Re, 1703) ordalydelse i Apostlagärningarna 28:16, som innehåller en tvivelaktig passage om att officeren överlämnade fångarna åt befälhavaren för gardet. Anhängarna av denna uppfattning antar att befälhavaren för gardet var ledaren för frumentarii. Denna passage finns emellertid inte med i de flesta moderna översättningar.

I Bibel 2000 kallas denna truppstyrka ”Kejsarbataljonen”, medan den i Svenska Folkbibeln och i 1917 års översättning kallas ”den kejserliga vakten” och i Bo Giertz översättning ”den kejserliga kohorten”. När det grekiska  ordet speira (truppstyrka) användes i militära sammanhang avsåg det vanligtvis en romersk manipel (lat.: manipulus), en enhet bestående av två centurior. Ordet användes emellertid också om större truppavdelningar, och man tror att det i den grekiska bibeltexten avser en romersk kohort (en tiondels legion, dvs. en truppavdelning på mellan 400 och 600 man). Förutom de reguljära romerska legionerna, som bestod av romerska medborgare och var indelade i kohorter, fanns det också hjälptrupper, auxilia, kohorter som bestod av romerska undersåtar som inte hade medborgarrätt. Dessa kohorter var självständiga infanterienheter som vanligtvis tjänstgjorde längs rikets gränser. Till skillnad från kohorterna i de reguljära legionerna hade hjälpkohorterna ofta särskilda namn. Man har funnit inskrifter med namn som Cohors I Augusta (lat.) och Speira Augoustē (grek.). Det är emellertid inte säkert att någon av dessa är identisk med den truppstyrka som omtalas här.