[kịslev]

Efter landsflykten namnet på den 9:e judiska månmånaden. (Neh 1:1; Jer 36:9; Sak 7:1) Kislev inföll under månaderna november och december och motsvarade den 3:e månaden i den borgerliga kalendern.

Kislev var en kall och regnig vintermånad. Vi läser därför att kung Jehojakim ”satt i vinterhuset, i nionde månaden, med en kolpanna brinnande framför sig”. (Jer 36:22) När folket efter landsflykten på prästen Esras befallning samlades i Jerusalem på 20:e dagen i den här månaden, satt alla ”på den öppna platsen vid den sanne  Gudens hus, skälvande på grund av den sak det gällde och på grund av regnskurarna”. (Esr 10:9, 13)

I Johannes 10:22 nämns invigningshögtiden, som firades på vintern i Jerusalem. Som framgår av den apokryfiska Första Mackabéerboken (4:52–59) instiftades denna åtta dagar långa högtid av Judas Mackabaios (Mackabeus) den 25 kislev 165 f.v.t. till minne av återinvigningen av templet i Jerusalem. Högtiden kallas i dag chanukka (hanukka). (Se INVIGNINGSHÖGTIDEN.)