En dikt eller ett musikstycke som uttrycker djup sorg, till exempel sorg över en nära väns eller släktings död; en elegi. I Nya världens översättning är ordet ”klagosång” i regel en återgivning av det hebreiska ordet qin’ạh, som betecknar en vemodig sång, en elegi, en sorgesång.

Det hebreiska ordet shiggajọ̄n i överskriften till Psalm 7 är också översatt med ”klagosång” och kan beteckna en mycket känslofylld sång med snabba skiftningar i rytmen. (NV, not) I Habackuk 3:1 förekommer ordet i plural och återges med ”klagosånger”. Sådana sånger förbinds med jämmer och klagan. (Hes 2:10) Några klagosånger skrevs ner och bevarades. I 2 Krönikeboken 35:25 berättas det att Jeremia sjöng en klagosång över den döde kung Josia, och det antyds att det en gång fanns en samling klagosånger (hebr.: qinọ̄th), för det sägs: ”Alla sångarna och sångerskorna nämner Josia i sina klagosånger än i dag, och man har gjort dem till en förordning i Israel, och se, de är upptecknade bland klagosångerna.”

Att klagosånger förknippas med sorg framgår också av Jehovas ord till det trolösa Israel: ”Jag skall förvandla era högtider till sorg och alla era sånger till klagosång.” (Am 8:10) En klagosång, en sorgesång, kunde handla om att vara förkastad av Jehova eller om tidigare gynnsamma förhållanden som jämfördes med en senare olycklig situation. (Jer 7:29; Hes 19:1–14) Klagosånger sjöngs på ett entonigt och mässande sätt, ofta av kvinnor. (Hes 27:32; Jer 9:20)

En del klagosånger var av historisk karaktär och skrevs efter en sorglig händelse, till exempel en kär väns död. Ett exempel på detta är den klagosång som David sjöng i sin sorg över Saul och Jonatan, som hade dött på berget Gilboa under kriget med filistéerna. (2Sa 1:17–27; 1Sa 31:8) Kung David sjöng också en klagosång över Abner efter hans begravning. (2Sa 3:31–34) Klagosånger över en persons död kan ha skrivits bland annat för att trösta de efterlevande, men bland Guds trogna tjänare var avsikten med dem inte att förhärliga den döde. (Pre 9:5, 10)

 Bibelboken Klagovisorna är en klagosång som Jeremia skrev efter det att Jerusalem hade blivit ödelagt av babylonierna 607 f.v.t. Den uttrycker sorg över ödeläggelsen men också tro och förtröstan på Jehova; och det femte kapitlet inleds med en vädjan till Gud om att komma ihåg sitt ”faderlösa” folk. (Klag 3:22–27; 5:1–3; se KLAGOVISORNA.)

Några av klagosångerna i Bibeln är profetiska och skildrar på ett målande sätt en kommande olycka, ibland som om den redan hade inträffat. Man stämde upp profetiska klagosånger över Tyros och Tyros kung (Hes 26:17; 27:1, 2; 28:11–19) och över farao och Egypten. (Hes 32:2–16) Det höjdes också en klagosång över Juda och Jerusalem innan landet blev ödelagt av babylonierna. (Jer 9:9–11)