En yttring av missnöje. Knot och klagan är nedslående och nedbrytande. Kort efter det att israeliterna hade dragit ut ur Egypten började de knota mot Jehova och kritisera den ledning han hade gett dem i form av sina tjänare Mose och Aron. (2Mo 16:2, 7) Senare blev Mose så nedslagen på grund av israeliternas klagande att han ville dö. (4Mo 11:13–15)  Det kan vara livsfarligt att knota och klaga. Jehova betraktade det knot som var riktat mot Mose som upproriska klagomål mot sitt eget ledarskap. (4Mo 14:26–30) Många förlorade livet på grund av sin kritiska inställning.

I de kristna grekiska skrifterna nämns sådana forntida personer som varnande exempel på hur fördärvligt det kan vara att knota och klaga. (1Kor 10:10, 11) Judas talar om sådana som ”föraktar herradöme och skymfar dem som är härliga” och säger att de ”knotar och klagar över sin lott i livet, de vandrar efter sina egna begär, och deras mun talar svulstiga ord, medan de beundrar personligheter för sin egen fördels skull”. (Jud 8, 16)

Jesus fördömde en sådan kritisk inställning när han sade: ”Sluta upp med att döma för att ni inte skall bli dömda. Varför ser du då flisan i din broders öga men märker inte bjälken i ditt eget öga? ... Hycklare! Ta först bort bjälken ur ditt eget öga, och så kan du se klart och ta bort flisan ur din broders öga.” (Mt 7:1, 3–5; jfr Rom 2:1.)