(hebr.: pẹthen)

En mycket farlig giftorm som finns i Asien och Afrika. Den kobra som nämns på sex ställen i Bibeln är utan tvivel den egyptiska kobran (Naja haje), som vanligtvis användes av ormtjusare på Bibelns tid och används så än i dag. Liksom glasögonormen och den asiatiska kungskobran spänner den egyptiska kobran ut halsskölden när den blir retad.

Kobran hugger genom att göra ett snabbt kast framåt med den resta framkroppen samtidigt som den avger ett skarpt väsande. Den tar tag i offret med käkarna och håller fast det. Sedan inleder den en karakteristisk tuggrörelse för att tillräckligt med gift skall strömma in i såret. Sättet att hugga, i kombination med det starka giftet, gör kobran till ett av de farligaste djuren.

Israeliterna var väl förtrogna med denna orm, inte bara när de var i Egypten, utan också under sin vandring genom vildmarken. När Mose talade till israeliterna i vildmarken, nämnde han ”kobrors grymma gift”. (5Mo 32:33) Verkningarna av kobrans gift kan träffande beskrivas som ”grymma”. Medicine doktor Findlay Russell beskriver giftets verkningar i sin bok Snake Venom Poisoning (1980, sid. 362) och säger att symtomen börjar med nedhängande ögonlock och att detta kan följas av svårigheter att andas, förlamning av ögonen, tungan och strupen och i vissa fall även kramper och hjärtstillestånd.

Kobrans gift angriper nervsystemet, förlamar andningsorganen och är ofta dödligt för människan, om inte motgift ges omgående. Sofar talar om ”kobrors galla” och ”kobrors gift”. (Job 20:14, 16)

Psalmisten förbinder i sitt bildspråk den dödsbringande kobran med lejonet och säger om dem som förtröstar på Jehova: ”På det unga lejonet och kobran skall du trampa, du skall trampa ner det manprydda unga lejonet och den stora ormen.” (Ps 91:13) I sin profetia om återförsamlandet av Jehovas folk beskriver Jesaja en tid med förändrade förhållanden för  dem och säger: ”Dibarnet skall leka över kobrans hål; och ett avvant barn skall räcka ut sin hand över giftormens ljusöppning.” (Jes 11:8, 11, 12)

Hur kan kobran ”lyssna till ormtjusarens röst”?

Bibeln talar om kobrans öra och att den har förmåga att ”lyssna till ormtjusarens röst”. (Ps 58:4, 5) Eftersom ormar inte har några yttre öronöppningar och enligt en del naturforskare inte reagerar på ljud, har många antagit att de är döva. Men i The New Encyclopædia Britannica (1987, bd 27, sid. 159) sägs det: ”Detta antagande är felaktigt; ormar kan uppfatta vissa luftburna ljudvågor och uppfånga dem med hjälp av en mekanism som tjänar som ersättning för trumhinnan. ... De flesta ormar är visserligen mindre känsliga för den mellersta delen av det låga tonregistret än djur med andra slag av öron, men skillnaden är inte så stor. En del ormar har emellertid lika hög känslighet som de flesta ödlor med vanliga öronöppningar och mellanöron.”