Ett skriftligt avtal, vederbörligen undertecknat och ibland förseglat, som innehöll de rättsligt bindande villkoren för fullgörandet av ett bestämt syfte; en handling som bekräftar överföring av fast egendom. Det enda ställe i Bibeln där det hebreiska ordet sẹfer används i denna särskilda betydelse är i Jeremias bok, i samband med att Jeremia köpte en åker av sin kusin Hanamel. (Jer 32:6–15)

Detaljerna kring hur detta kontrakt upprättades är intressanta. Köpesumman, ”sju siklar och tio silverstycken”, vägdes upp i vittnens närvaro. (Jer 32:9) Om denna angivelse, ”sju ... och tio”, uppfattas som en juridisk formulering som betyder 17 siklar silver (ca 320 kr), var det ett rimligt pris med tanke på tidpunkten och de rådande förhållandena. Det var en tid av krig  och hungersnöd (bara några månader innan Jerusalem blev intaget av Nebukadnessar).

När pengarna hade betalats upprättades två förmodligen likalydande kontrakt i överensstämmelse med ”budet och förordningarna” i lagen. Det ena kallades ”köpekontraktet, det som hade förseglats”, och det andra ”det som hade lämnats öppet”. (Jer 32:11) Endast det första sägs ha blivit undertecknat av vittnen, men hela uppgörelsen skedde ”inför ögonen på alla de judar som satt i Vaktgården”. (Jer 32:12) Båda kontrakten lades sedan i ett lerkärl för förvaring. (Jer 32:14)

Bruket att utfärda två likalydande kontrakt men att försegla bara det ena var mycket praktiskt. Genom att ett lämnades öppet kunde parterna vända sig till det vid behov. Om det skadades eller dess äkthet ifrågasattes, eller om det fanns misstankar om att det gjorts ändringar i det, kunde det förseglade exemplaret överlämnas till stadens domare som sedan de hade kontrollerat förseglingen öppnade det och jämförde de två exemplaren.