[korbạn]

Som det förklaras i Markus 7:11 är ”korban” ”en gåva tillägnad Gud”. Det grekiska ordet korbạn, som förekommer i denna vers, motsvarar det hebreiska ordet qorbạn, som betyder ”offergåva”. Detta ord används i Tredje och Fjärde Moseboken både om offer som innehåller blod och om offer som inte gör det. (3Mo 1:2, 3; 2:1; 4Mo 5:15; 6:14, 21) Ordet förekommer också i Hesekiel 20:28 och 40:43. Ett ord som är närbesläktat med det grekiska ordet korbạn är korbanạs, som förekommer i Matteus 27:6, där det står att de främsta prästerna sade att det inte var tillåtet att ta de silvermynt som Judas hade fått för att förråda Jesus och som han hade kastat in i templet och lägga dem i ”tempelkassan [en form av korbanạs]”, eftersom de var ”priset för blod”.

Vid den tid då Jesus Kristus tjänade här på jorden hade det utvecklats en förkastlig sedvänja i samband med gåvor som var tillägnade Gud. Jesus fördömde i detta sammanhang fariséerna som hycklare, eftersom de satte sin egen tradition framför Guds lag. De gav sig ut för att på Guds vägnar skydda det som hade förklarats vara ”korban” och åsidosatte därigenom Guds bud om att man skall ära sina föräldrar. (Mt 15:3–6) En person kunde helt enkelt säga om det han ägde eller en del av det: ”Må det vara korban”, eller: ”Det är korban.” Fariséerna på den tiden lärde att om en person bara förklarade sina ägodelar som ”korban”, dvs. en gåva tillägnad Gud, så kunde han inte använda dem för att sörja för sina föräldrars behov, hur stora dessa än var, medan han däremot kunde använda dessa ägodelar för egen del ända till sin död, om han så önskade. Trots att fariséerna gav sig ut för att ära Gud, var deras hjärta alltså inte i överensstämmelse med hans rättfärdiga krav. (Mk 7:9–13)

Historikern Josephus förband ordet ”korban” med personer. Han sade: ”Sådana, hvilka hängåfvo sig åt Gud såsom en korban, det samma som grekerna kalla tempelskänk; när dessa önskade blifva befriade från sin tjenst, så måste de frambära penningar till presterna.” (Antiquitates Judaicae [Den forntida judiska historien], IV, 73 [iv, 4]; i den sv. utgåvan Judarnes gamla historia av Flavius Josefus, 1889, sid. 297) Men det var vanligare att uttrycket ”korban” användes om egendom eller ägodelar som var tillägnade Gud som en gåva.