(hebr.: se‛orạh; grek.: krithẹ̄)

Ett betydelsefullt och vanligt sädesslag av släktet Hordeum som har odlats sedan urminnes tider. Det var en av de värdefulla produkter som israeliterna kunde glädja sig åt i det utlovade landet, ett område som än i dag är ”ett land med vete och korn”. (5Mo 8:8)

Det hebreiska ordet för korn (se‛orạh) är besläktat med ordet för ”hår” (se‛ạr) och beskriver de långa, tunna borst som är typiska för kornets ax. Det är en mycket härdig växt som tål torka bättre och anpassar sig till fler klimattyper än något annat sädesslag. Fullvuxet mäter kornet ca 1 m, och bladen är något bredare än hos vetet.

Kornskörden intar en framträdande plats i det fängslande drama som skildras i Ruts bok. Kornet såddes i Israel i månaden bul (oktober/november) sedan det tidiga regnet hade börjat och marken kunde plöjas. (Jes 28:24, 25) Kornet mognar snabbare än vetet (2Mo 9:31, 32), och kornskörden bärgades tidigt om våren i månaden nisan (mars/april), först i den varma Jordandalen och därefter i de högre belägna, mer tempererade områdena och slutligen på höglandsplatån öster om Jordan i månaden siv (april/maj). Kornskörden betecknade således en avgränsad del av året (Rut 1:22; 2Sa 21:9), och dess början sammanföll med påsken. Den kärve som prästen skulle vifta med den 16 nisan var av förstlingen av kornskörden. (3Mo 23:10, 11)

Korn ansågs inte vara lika mycket värt som vete. Enligt den syn som Johannes fick (Upp 6:6) var vete värt tre gånger så mycket som korn. Korn var så allmänt förekommande och växte så rikligt att det kunde användas som foder för Salomos hästar (1Ku 4:28), och än i dag används korn till hästfoder. Det maldes också till mjöl som man bakade bröd av, i vissa fall utblandat med mjöl av andra sädesslag. Bröden var ofta runda. (2Ku 4:42; Hes 4:9, 12; Joh 6:9, 13)

Även om det billigare kornet utan tvivel var vanligt som fattigmanskost, finns det ingenting som tyder på att israeliterna föraktade kornet, inte ens de som hade råd med vete. Korn var således med i uppräkningen av de förnödenheter som man fann det lämpligt att erbjuda kung David och hans följe när de under Absaloms uppror kom till Gilead. (2Sa 17:27–29) Salomo gav 20 000 kormått korn (1 kor = 220 l), tillsammans med lika mycket vete, och stora mängder olja och vin till Hiram, Tyros kung, som underhåll för hans tjänare som arbetade med att göra i ordning byggmaterial till templet. (2Kr 2:10, 15) Jotam, Judas kung, krävde en tribut av Ammons kung som innefattade 10 000 kormått korn. (2Kr 27:5) Några män som efter Jerusalems  fall försökte undgå att bli dödade av lönnmördaren Ismael försäkrade honom om att de hade ”gömda skatter på fältet, vete och korn och olja och honung”. (Jer 41:8)

Trots allt var korn ett vanligt och oansenligt livsmedel, och några bibelkommentatorer menar att det var dessa egenskaper som åsyftades då Gideons anspråkslösa här liknades vid ”en rund kornbrödskaka” som en midjanit såg i en dröm. (Dom 7:13, 14)

Hosea betalade 15 silverstycken (285 kr, om det var siklar) och en och en halv homer (330 l) korn för att köpa tillbaka sin otrogna hustru Gomer (Hos 1:3; 3:1, 2), ett pris som några bibelkommentatorer menar motsvarar priset på en slav, 30 siklar silver (570 kr). (2Mo 21:32) Det ”svartsjukans sädesoffer” som en man enligt lagen skulle frambära om han misstänkte att hans hustru hade varit otrogen bestod av en tiondels efa (2,2 l) kornmjöl. (4Mo 5:14, 15) Korn användes också som måttenhet. Den mängd korn som kunde sås på en åker avgjorde värdet på den. (3Mo 27:16)