Ett antal väldoftande ämnen från växter, bland annat aloe, balsam, galbanum, kalmus, kanel, kassia, ladanumharts, myrra, stakte och virak. Kryddor som spiskummin, mynta, dill och salt nämns i Bibeln, men orden för ”kryddor” och ”kryddväxter” på Bibelns grundspråk används inte om kryddor som används vid matlagning.

Olika kryddor ingick i den heliga smörjelseoljan och i rökelsen som endast fick användas i helgedomen. (2Mo 30:23–25, 34–37) De användes också när man förberedde döda kroppar inför begravningen. Myrra och aloe nämns särskilt i samband med att Jesu kropp gjordes i ordning. (Joh 19:39, 40; se också Mk 16:1; Lu 23:56; 24:1.) När Asa, Judas kung, begravdes anordnade man en osedvanligt stor begravningsbränning för honom, inte genom att kremera hans kropp, utan genom att bränna kryddor. (2Kr 16:14) Man använde också kryddor som tillsats i vin. (HV 8:2)

De ”kryddor” och ”kryddväxter” som nämns i Höga Visan (5:1, 13; 6:2) kan avse välluktande örter i allmänhet eller, som en del kännare menar, balsam från trädet Commiphora opobalsamum. Den ”indiska krydda” som nämns i Uppenbarelseboken 18:13 är ”amomum”, en kryddväxt i familjen ingefärsväxter.