En som blir undervisad, en som lär sig, en elev. Det hebreiska ordet för lärjunge, limmụdh, har grundbetydelsen ”en som lär sig (blir upplärd, undervisad, övad)”. (Jfr Jes 8:16, not.) Det besläktade ordet malmạdh betecknar en ”pikstav” som användes till att öva eller tämja kreatur. (Dom 3:31; jfr Hos 10:11.) Det grekiska ordet mathētẹ̄s (lärjunge) betecknar i första hand en som inriktar sitt sinne på något.

I de kristna grekiska skrifterna kan man läsa om lärjungar till Jesus, till Johannes döparen, till fariséerna och till Mose. (Mt 9:14; Lu 5:33; Joh 9:28) Jesu första lärjungar kom från kretsen av Johannes lärjungar. (Joh 1:35–42) De tolv som blev utvalda till apostlar kallas lärjungar i Matteus 10:1 och 11:1. I vid bemärkelse användes ordet ”lärjungar” om dem som trodde på Jesu lära, och åtminstone en var lärjunge i hemlighet. (Lu 6:17; Joh 19:38) Men i evangelieskildringarna används ordet vanligtvis om Jesu nära efterföljare, de som följde med honom när han färdades runt och förkunnade och som blev undervisade och upplärda av honom. Ordet används alltså i första hand om dem som inte bara har tro på Kristi läror utan också noggrant lever efter dem. Jesu lärjungar måste lära sig att ”hålla allt” Jesus befaller. (Mt 28:19, 20)

Syftet med att Jesus undervisade sina lärjungar var att de skulle bli som han, lärare och förkunnare av de goda nyheterna om Riket. Han sade: ”En lärjunge står inte över läraren, men var och en som är fullkomligt undervisad skall vara lik sin lärare.” (Lu 6:40) Det som sedan hände visar hur effektiv Jesu undervisning var. Hans lärjungar fortsatte det arbete som han hade lärt dem, och före slutet av det första århundradet hade de gjort lärjungar över hela romarriket – i Asien, Europa och Afrika. Enligt Jesu Kristi befallning i Matteus 28:19, 20 var detta deras huvuduppgift.

Att de kristna ännu i dag är förpliktade att göra lärjungar av människor av alla nationerna framgår av de avslutande orden i Jesu befallning: ”Se, jag är med er alla dagar intill avslutningen på tingens ordning.” De gör dem inte till sina egna lärjungar utan till Jesu Kristi lärjungar, eftersom det är Kristi läror de följer, inte människors. Av den anledningen blev lärjungarna genom gudomlig skickelse kallade kristna. (Apg 11:26) På liknande sätt var de lärjungar som profeten Jesaja hade inte hans egna, för de kände Jehovas lag och levde enligt lagens vittnesbörd. (Jes 8:16)

Att vara en Jesu lärjunge är ingen lätt levnadsväg. Jesus behagade inte sig själv utan levde på ett sätt som ledde till att han motarbetades till det yttersta av Djävulen och hans hantlangare. (Rom 15:3) Jesus sade att hans lärjungar måste älska honom mer än sina närmaste släktingar på jorden och till och med mer än sin egen själ. De bör också älska alla andra lärjungar till Kristus, och de bör bära frukt i andligt avseende. Den som vill bli en Jesu lärjunge måste ta upp sin tortyrpåle och följa i Jesu fotspår. Detta innebär att han behöver säga ”farväl till alla sina tillhörigheter”, men han får många fler värdefulla ting nu, tillsammans med förföljelse, och sedan evigt liv. (Lu 14:26, 27, 33; Joh 13:35; 15:8; Mk 10:29, 30; se KRISTEN.)