Det att låta blicken följa textrader för att tillägna sig innehållet i det skrivna; att högt återge det som står skrivet.

Från äldsta tider har människor varit intresserade av att läsa. Den assyriske kungen Assurbanipal, som upprättade ett bibliotek med 22 000 lertavlor och texter, påstod: ”Jag hade min glädje i att läsa inskrifter på sten  från tiden före översvämningen.” (Light From the Ancient Past, J. Finegan, 1959, sid. 216, 217) Detta kan syfta på traditionella skildringar som handlade om den världsomfattande översvämningen eller om assyriska dokument som tillkommit före en lokal översvämning. De enda uppteckningar om en översvämning som man har funnit i ruinerna av Assurbanipals palats är de som innehåller den mytologiska babyloniska syndaflodsberättelsen. Det går inte att i dag fastslå om de hedniska assyrierna verkligen hade sanna berättelser eller skrifter från tiden före den världsomfattande översvämningen.

Läskonstens ursprung hänger naturligtvis samman med skrivkonstens ursprung. De tillgängliga vittnesbörden om detta behandlas i artikeln SKRIFT.

Det är värt att lägga märke till att det i Bibelns skildring av händelser under 1500-talet f.v.t., på Moses tid, uttryckligen talas om att läsa och skriva. (2Mo 17:14) Israeliterna uppmuntrades att läsa och skriva. (5Mo 6:6–9) Josua, Moses efterträdare, fick som Israels ledare befallning att ”dag och natt”, dvs. regelbundet, läsa i Skrifterna för att bli framgångsrik i den uppgift som Gud hade gett honom. För att Josua skulle få Guds ords stora betydelse inskärpt hos sig – och otvivelaktigt som en hjälp för minnet – skulle han läsa ”med låg röst”. (Jos 1:8)

Gud gav befallning till kungarna i Israel att de skulle göra en avskrift åt sig av Guds lag och dagligen läsa i den. (5Mo 17:18, 19; se MEDITATION.) Deras underlåtenhet att lyda den befallningen bidrog till att den sanna tillbedjan försummades i landet och därmed också till att moralen sjönk bland folket, något som till slut ledde fram till att Jerusalem förstördes 607 f.v.t.

Jesus hade i synagogorna tillgång till alla de inspirerade hebreiska skrifterna, och det berättas att han vid ett tillfälle läste högt ur Jesajas skriftrulle och tillämpade det han läste på sig själv. (Lu 4:16–21) Och när han tre gånger sattes på prov av Satan svarade han samtliga gånger: ”Det står skrivet.” (Mt 4:4, 7, 10) Det är uppenbart att Jesus var väl förtrogen med Skrifterna.

Apostlarna, som var andrahandsgrundstenar i ett heligt tempel, nämligen den kristna församlingen, ansåg att det var nödvändigt för deras förkunnartjänst att de läste i Skrifterna. Hundratals gånger hänvisade de till och citerade ifrån de hebreiska skrifterna i sina brev och böcker, och de förespråkade att andra skulle läsa i Skrifterna. (Apg 17:11) De judiska ledarna märkte att Petrus och Johannes var olärda och helt vanliga människor (Apg 4:13), men det betydde inte att de inte kunde läsa och skriva, för de brev de skrev visar till fullo att de kunde göra det. Däremot var de inte utbildade vid någon av de högre judiska skolorna, vid de skriftlärdas fötter. Av samma orsak häpnade judarna över att Jesus hade sådan kunskap, fastän han, som de sade, ”inte har studerat vid skolorna”. (Joh 7:15) Att det var vanligt på den tiden att folk kunde läsa framgår av berättelsen om den etiopiske eunucken, en proselyt som satt och högläste profeten Jesaja och som Filippus fördenskull vände sig till. Eunucken blev belönad för sitt intresse för Guds ord genom att han fick privilegiet att bli en Kristi efterföljare. (Apg 8:27–38)

Den del av Bibeln som skrevs före det första århundradet blev avfattad på hebreiska och arameiska. På 200-talet f.v.t. översattes de hebreiska skrifterna till grekiska, som hade blivit dåtidens internationella språk. De kristna skrifterna skrevs ursprungligen på grekiska med undantag av Matteus evangelium. Bibeln var således tillgänglig för nästan alla i romarriket som kunde läsa, och särskilt för judarna, både i Palestina och i förskingringen (diasporan).

Den stora efterfrågan på Bibeln vittnar om att den är mycket värdesatt och att den i flera avseenden är lätt att läsa. Bibeln har nämligen fullständigt överträffat alla andra böcker när det gäller upplaga och utbredning. Hela Bibeln eller delar av den föreligger nu på mer än 3 000 språk och dialekter och är tryckt i miljarder exemplar. Det sägs att omkring 90 procent av jordens befolkning har tillgång till den på sitt eget språk.

Bibeln nämner flera goda skäl till att man bör läsa den: man lär sig ödmjukhet (5Mo 17:19, 20), man vinner glädje och lycka (Upp 1:3) och får inblick i profetiornas uppfyllelse (Hab 2:2, 3). Den uppmanar också läsaren att välja sitt läsestoff med omsorg: Det är inte alla böcker som bygger upp och stärker sinnet. (Pre 12:12)

För att verkligen fatta och förstå Guds ord måste man ha hjälp av Guds ande. (1Kor 2:9–16) Om man verkligen skall få en god förståelse och uppnå andra välsignelser, måste man dessutom gå till Guds ord med ett öppet sinne – utan fördomar eller förutfattade meningar. I annat fall kommer den sanna betydelsen att vara dold som med en slöja, så som den var för de judar som avvisade de goda nyheterna som Jesus predikade. (2Kor 3:14–16) Det räcker inte med att läsa på ett ytligt sätt. Hjärtat måste vara med för att man skall kunna gå helt upp i  det man läser, begrunda det och få den största nyttan av det för egen del. (Ord 15:28; 1Ti 4:13–16; Mt 24:15; se HÖGLÄSNING.)