Detta är ett uttryck som används av aposteln Paulus i 2 Thessalonikerna 2:2, 3, där han varnar för det stora antikristna avfall som skulle komma före ”Jehovas dag”. Det grekiska ord för ”avfall” som används här, apostasịa, betecknar mer än bara ett avfall på grund av likgiltighet. Det avser ett uppsåtligt avfall, ett planlagt, avsiktligt uppror.  I gamla papyrusdokument används ordet i samband med politiska uppror.

Ett religiöst uppror. Detta är emellertid inte ett politiskt uppror. Det är ett religiöst uppror, ett uppror mot Jehova Gud och Jesus Kristus och därför mot den kristna församlingen.

Förutsagt. Apostlarna Paulus och Petrus kom med ytterligare förutsägelser om detta avfall, både muntligt och i skrift, och Herren Jesus Kristus varnade själv för att det skulle komma. I sin liknelse om vetet och ogräset (Mt 13) sade Jesus att Djävulen skulle så ”ogräs”, falska kristna, ”den ondes söner”, bland ”vetet”, ”kungarikets söner”. Ogräset skulle finnas kvar till avslutningen på tingens ordning, då det skulle identifieras och brännas upp.

Paulus varnade de kristna tillsyningsmännen från Efesos för att det efter hans bortgång skulle komma in ”förtryckande vargar” bland de sanna kristna. De skulle inte behandla hjorden skonsamt, och de skulle inte bara försöka göra sig egna lärjungar, utan de skulle också försöka dra bort ”lärjungarna”, Kristi lärjungar, efter sig. (Apg 20:29, 30) I Första Timoteus 4:1–3 skrev Paulus: ”Det inspirerade uttalandet säger uttryckligt att i senare tidsperioder skall några avfalla från tron och ägna uppmärksamhet åt vilseledande inspirerade uttalanden och demoners läror, genom hyckleriet hos män som talar lögn, märkta i sitt samvete som med ett brännjärn [så att de inte känner några samvetskval när de hycklande talar lögn]; sådana som förbjuder att man gifter sig och kräver att man skall avhålla sig från vissa sorters mat som Gud har skapat till att ätas med tacksägelse.”

Senare skrev Paulus till Timoteus: ”Det skall komma en tidsperiod, då de inte skall fördra den sunda läran, utan i enlighet med sina egna begär skall de samla åt sig en hop lärare för att få sina öron kittlade; och de skall vända sina öron bort från sanningen.” (2Ti 4:3, 4)

Aposteln Petrus drog en parallell mellan avfallet från kristendomen och det köttsliga Israels avfall. Han sade: ”Det kom också att finnas falska profeter bland folket, liksom det också kommer att finnas falska lärare bland er. Just dessa skall i hemlighet införa fördärvbringande sekter och skall till och med förneka den ägare som har köpt dem och skall därigenom dra snabb tillintetgörelse över sig själva. Därtill skall många följa dem i deras tygellösa handlingar; och på grund av dessa skall sanningens väg bli skymfad.” Petrus sade vidare att de skulle utnyttja församlingen, men påpekade också: ”Deras tillintetgörelse slumrar inte.” (2Pe 2:1–3)

En kollektiv ”människa”. ”Människan” i 2 Thessalonikerna 2:1–12 är därför inte en enda person, utan en kollektiv ”människa”, en grupp, vilket de ovannämnda bibelställena visar, och denna ”människa” skulle fortsätta sin verksamhet efter apostlarnas död och existera ända till tiden för Herrens närvaro.

Förräderi mot Gud. Den ”laglöshet” som denna kollektiva avfälliga ”människa” bedriver är laglöshet mot Jehova Gud, universums Suverän. Denna ”människa” gör sig skyldig till förräderi. Han kallas ”tillintetgörelsens son”, och Judas Iskariot, som förrådde Herren Jesus Kristus och medverkade till att han blev dödad, kallades också ”tillintetgörelsens son”. ”Laglöshetens människa” skall i likhet med Judas tillintetgöras för alltid. Denna ”människa” är inte ”det stora Babylon”, som också kämpar mot Gud, men eftersom han i religiöst avseende gör uppror mot Gud, är han tydligtvis en del av detta stora Babylon. (Joh 17:12; Upp 17:3, 5)

”Laglöshetens människa” står i opposition mot Gud och är därför en ”satan”, som betyder ”motståndare”. Och hans närvaro är ”enligt Satans verksamhet”. (2Th 2:9) På Paulus tid var det en ”hemlighet”, ett mysterium, vem denna ”laglöshetens människa” var, och även i dag är det många som inte vet vem han är, eftersom han utövar sin onda verksamhet under en täckmantel av gudhängivenhet. (2Th 2:7) Genom sina lögnaktiga läror, som är i strid med Guds lag och sätter sig över den, upphöjer sig ”laglöshetens människa” över Jehova Gud och andra ”gudar”, dvs. mäktiga människor, och även över Guds heliga, Jesu Kristi sanna andliga bröder. (Jfr 2Pe 2:10–13.) Eftersom ”laglöshetens människa” är en hycklare, en falsk lärare som gör anspråk på att vara kristen, ”sätter [han] sig i Guds tempel”, dvs. i det som falska lärare hävdar är Guds tempel. (2Th 2:4)

En återhållande kraft. Paulus talar om ”det ... som verkar återhållande”. (2Th 2:6) Det var tydligtvis apostlarna som utgjorde denna återhållande kraft. Paulus hade sagt till tillsyningsmännen från Efesos att det skulle komma in symboliska vargar i hjorden sedan han hade gått bort. (Apg 20:29) Han varnade flera gånger för avfall, inte bara i Andra Thessalonikerbrevet, utan också i sina brev till Timoteus. Och han gav Timoteus rådet att anförtro det han hade hört från honom åt trogna människor som var kvalificerade att undervisa andra. Han sade om den levande Gudens församling att den var ”en pelare och ett stöd för sanningen”. Han ville att församlingen skulle byggas upp och stärkas så mycket som möjligt innan det stora avfallet kom. (2Ti 2:2; 1Ti 3:15)

 Långt senare varnade aposteln Johannes på Kristi befallning för sekter, och i synnerhet för Nikolaossekten. Dessutom talade han om falska profeter som Bileam och kvinnan Isebel, som kallade sig profetissa. (Upp 2:6, 14, 15, 20)

Verksam på apostlarnas tid. Paulus skrev: ”Denna laglöshets hemlighet är redan verksam.” (2Th 2:7) Det var några som försökte införa falska läror, och några av dem hade skapat oro i församlingen i Thessalonike, vilket var en av orsakerna till att Paulus skrev sitt andra brev till dem. När Johannes skrev sina brev fanns det antikrister, och det fanns det utan tvivel också innan dess. Johannes nämnde att det var den apostoliska tidens ”sista timme” och sade: ”Alldeles som ni har hört att antikrist skall komma, så har det redan nu framträtt många antikrister. ... De har utgått från oss, men de hörde inte till oss; för om de hade hört till oss, skulle de ha stannat kvar hos oss. Men detta skedde för att det skulle avslöjas att inte alla hör till oss.” (1Jo 2:18, 19; se ANTIKRIST.)

Uppenbarad. Efter apostlarnas död trädde ”laglöshetens människa” öppet fram med sitt religiösa hyckleri och sina falska läror. (2Th 2:3, 6, 8) Enligt det Paulus skrev skulle denna ”människa” under Satans ledning få stor makt, vilket skulle komma till uttryck genom ”varje kraftgärning och ... lögnaktiga tecken och under”. Det sägs om dem som låter sig bedras av denna kollektiva ”människas” verksamhet att de är ”på väg att förgås [ordagr.: ”tillintetgör sig själva”], därför att de inte tog emot kärleken till sanningen, så att de kunde bli räddade”. Aposteln skriver att ”de skall komma att tro på lögnen” och att de alla skall ”bli dömda, när de nu inte har trott på sanningen utan har funnit behag i orättfärdigheten”. (2Th 2:9–12; se Int.) De skall alltså få en ogynnsam dom. (Se UPPSTÅNDELSE [Synd mot den heliga anden].)

Tillintetgjord. ”Med sin muns anda” skall Herren Jesus undanröja denna kollektiva, hycklande ”laglöshetens människa” och göra honom till intet ”genom sin närvaros tydliga framträdande”. Tillintetgörelsen av denna onda motståndare till Gud kommer att vara ett synligt, konkret bevis på att Herren Jesus Kristus verkar som domare. Han dömer inte efter sina egna normer; att Jesus skall tillintetgöra laglöshetens människa ”med sin muns anda” betyder tydligtvis att tillintetgörelsen är ett uttryck för Jehovas dom över denna onda klass av människor. (2Th 2:8; jfr Upp 19:21, där det talas om ”det långa svärd ... som gick ut från hans mun”.)