Detta uttryck är en översättning av det hebreiska uttrycket ‛am ha’ạrets, som också kan återges med ”jordens folk”. Uttrycket ‛am ha’ạrets och dess pluralformer förekommer 75 gånger i den hebreiska bibeltexten. De religiösa ledarna på Jesu tid använde det som ett uttryck för förakt, men ursprungligen hade det inte en nedsättande innebörd.

Enligt Koehler och Baumgartners hebreiska och arameiska ordbok betyder detta hebreiska uttryck ”medborgare som innehar alla rättigheter”. (Lexicon in Veteris Testamenti Libros, Leiden 1958, sid. 711) I The Interpreter’s Dictionary of the Bible heter det att uttrycket ”strängt taget bara omfattar ansvariga manliga medborgare, gifta män som bor på sin egen mark och har alla rättigheter och skyldigheter, däribland skyldigheten att tjänstgöra i hären och att delta i rättsprocesser och ... högtider”. (Utgiven av G. A. Buttrick, 1962, bd 1, sid. 106) (Jfr 3Mo 20:2–5; 2Ku 15:5; 16:15; Hes 45:16, 22; 46:3, 9.) Ursprungligen var uttrycket alltså förbundet med respekt. Det syftade inte bara på en lägre samhällsklass eller på de fattigaste av befolkningen.

När Abraham ville skaffa sig äganderätten till Makpelagrottan förhandlade han med hettiterna, ”landets folk”. (1Mo 23:7, 13, 2000) I dessa verser återges uttrycket ‛am ha’ạrets med ”de infödda” i An American Translation och med ”den infödda befolkningen” i Nya världens översättning. När farao talade med Mose och Aron kallade han israeliterna som bodde i Gosen ”landets folk”. (2Mo 5:5) Uttrycket användes i singular om hela Kanaans befolkning (4Mo 14:9), och det användes med en pluralform av ‛am (‛ammẹ̄) för att visa att landet hade åtskilda stammar eller folkgrupper (Neh 9:24, 30). På drottning Esters tid användes det på liknande sätt om de underkuvade folken inom perserrikets gränser. (Est 8:17) Sanherib använde hela uttrycket i plural (‛ammẹ̄ ha’aratsọ̄th, ”folken i länderna”) om de många folk eller nationer som de assyriska styrkorna hade besegrat. (2Kr 32:13)

I Israels nation användes uttrycket ‛am ha’ạrets ofta om vanligt folk till skillnad från myndighetspersoner och präster. (2Ku 11:14, 18–20; Jer 1:18; 34:19; 37:2; 44:21; Hes 7:27; Dan 9:6; Sak 7:5) Det är emellertid tydligt att uttrycket inte bara omfattade den fattiga arbetarklassen utan också välbärgade människor, för när Hesekiel fördömer de orättfärdiga handlingar som hade begåtts av giriga profeter, präster och furstar rasar han mot ”folket i landet” och säger: ”Folket i landet har begått bedrägeri och ryckt åt sig rov, och den betryckte och den fattige har de behandlat illa, och den bofaste främlingen har de bedragit utan rättvisa.” (Hes 22:25–29) För att kunna betala den höga avgift som farao Neko krävde beskattade kung Jehojakim landet och drev in ”silvret och guldet från landets folk”. När uttrycket ‛am ha’ạrets används om dem som slog ihjäl alla som hade sammansvurit sig mot kung Amon och gjorde Josia till kung eller om dem som senare gjorde Jehoahas till kung, syftar det således inte på personer ur en låg och föraktad samhällsklass. (2Ku 23:30, 35; 21:24) När Nebukadnessar hade erövrat Juda fördes 60 män av ”landets folk” till Ribla och avrättades tillsammans med höga ämbetsmän. Dessa 60 hörde utan tvivel till de mer framstående eller ledande i samhället. (2Ku 25:19–21) Uttrycket ‛am ha’ạrets omfattade naturligtvis även de fattiga och ringa invånarna, och Babylons kung lät några av dessa vara kvar i Juda, alldeles som han tidigare hade låtit några vara kvar i Jerusalem. (2Ku 24:14; 25:12; Jer 40:7; 52:15, 16)

Efter landsflykten fördömde Esra och Nehemja det orätta som de hemvändande gjorde sig skyldiga till då de beblandade sig med ”folken i landet [el.: ”ländernas folk”]” genom att de gifte sig med deras kvinnor, tillät dem att driva handel i staden på sabbaten och tog efter deras avskyvärda sedvänjor. (Esr 9:11; 10:2, 11; Neh 10:28, 31) Uttrycket syftar här på de omgivande icke-israelitiska folk som nämns i Esra 9:1, 2, och orsaken till att israeliterna skulle hålla sig avskilda från dem var inte att dessa hade en lägre social eller ekonomisk ställning utan att Guds lag krävde renhet i tillbedjan. (Neh 10:28–30)

Använt som ett uttryck för förakt. Med tiden började de religiösa ledarna i Juda använda uttrycket om de judar och icke-judar som inte var kunniga i den mosaiska lagen och i synnerhet om dem som inte kände till eller som inte i detalj följde den stora samling rabbinska traditioner som efter hand hade kommit till. (Mt 15:1, 2) Det förakt de lade i uttrycket framgår till  exempel av fariséernas uttalande i Johannes 7:49: ”Den här hopen folk som inte känner lagen, de är förbannade.” Rabbinen Josua definierar ‛am ha’ạrets på följande sätt: ”Den som inte bär tefillin [fylakterier].” Andra rabbinska uttalanden om personer som inte följer de judiska traditionerna lyder: ”Även om någon har blivit undervisad i Skriften och Mishna, är han en ‛am ha-arez, om han inte har betjänat de visas lärjungar.” (Den babyloniska Talmud, Berakhot 47b, efter M. Simons övers. till engelska) ”En okunnig person [‛am ha’ạrets] är inte heller from.” (Den babyloniska Talmud, Avot 2:5, efter J. Israelstams övers. till engelska) ”De obildade skall inte bli uppväckta.” (Den babyloniska Talmud, Ketubbot 111b, efter I. Slotkis övers. till engelska) (Jfr Mt 9:11; Lu 15:2; 18:11.) Jesus sade däremot att han hade ”kommit för att kalla ... syndare”, och han kände medlidande med människor som var ”skinnade och skuffade hit och dit som får utan herde”. (Mt 9:13, 36)

Uttrycket ‛am ha’ạrets ändrade alltså betydelse från att vara ett uttryck förbundet med allmän respekt till att vara ett i religiöst avseende nedsättande uttryck. Något liknande skedde med det latinska ordet paganus (som det engelska ordet ”pagan” kommer från). Paganus syftade ursprungligen på en som bodde på landet, men eftersom lantbor ofta var de sista som blev omvända till kristendomen, började ordet med tiden användas av stadsborna om alla som inte omfattade den kristna tro som de själva bekände sig till. Något liknande kan också gälla ordet ”hedning”, som enligt vissa forskare från början betydde en som bodde på ”heden” eller i ”ödemarken” men som senare har fått betydelsen icke-jude och icke-kristen.