[Lạsarus] Troligen den grek. formen av det hebr. namnet Eleasar, som betyder ”Gud har hjälpt”.

1. Bror till Marta och Maria. (Joh 11:1, 2) Hans uppståndelse från de döda var ett av Jesu Kristi stora underverk. Jesus hyste djup kärlek till denna familj som bodde i Betania, ”ungefär tre kilometer” från Jerusalem på vägen mot Jeriko. (Joh 11:5, 18, not) Han hade varit gäst i deras hem, kanske många gånger. (Lu 10:38–42)

De två systrarna sände bud till Jesus, som då befann sig på andra sidan Jordan, om att deras bror, Lasarus, var allvarligt sjuk. De hoppades utan tvivel att Jesus skulle bota honom. (Joh 11:3, 21, 32) Men i stället för att ge sig av till Betania omedelbart eller bota Lasarus på avstånd, som Jesus hade gjort med tjänaren till en officer (Mt 8:5–13), stannade han kvar där han var två dagar till. När han närmade sig Betania möttes han av Marta och därefter av Maria. Lasarus hade dött, och han hade varit död i fyra dagar. (Joh 11:6, 17, 20, 30–32)

När Jesus talade med Marta påminde han henne om att det skulle ske en uppståndelse. (Joh 11:23–27) Han skulle snart ge sina ord ytterligare innebörd. När de kom fram till den grav eller grotta där Lasarus låg sade Jesus att stenen som låg framför öppningen skulle tas bort. Därefter nämnde Jesus i en bön till sin himmelske Fader ett av syftena med att dessa händelser ägde rum, nämligen att folkskaran som var samlad skulle tro att Gud hade sänt ut honom. (Joh 11:38–42) Sedan kallade Jesus ut den döde Lasarus från graven, och Lasarus kom ut, utan tvivel till stor förvåning och glädje för dem som var där. (Joh 11:43, 44)

Detta underverk fick många att tro på Jesus, men det fick också de främsta prästerna och fariséerna att göra upp planer på att döda honom. De främsta prästernas vrede blev ännu större när en stor skara judar kom för att se inte bara Jesus utan också den uppväckte Lasarus. På grund av Lasarus började många judar tro på Jesus, och de främsta prästerna lade då råd om att döda Lasarus också. (Joh 11:45–53; 12:1–11) Bibeln säger dock ingenting om huruvida dessa religiösa fiender genomförde sina onda planer angående Lasarus.

Några bibelkritiker har ifrågasatt Johannes berättelse om Lasarus uppståndelse. De pekar på att denna händelse inte omnämns i de andra evangelieskildringarna. Men om man undersöker de olika evangelieskildringarna ser man att inte heller de som skrev de synoptiska evangelierna berättar om varje gärning som Jesus utförde. Så till exempel är det bara Lukas som berättar om hur Jesus uppväckte sonen till änkan i Nain. (Lu 7:11–15) Johannes upprepar som regel inte det som andra har skrivit men kommer ofta med upplysningar som de andra evangelieskribenterna inte har tagit med. Berättelsen om Lasarus uppståndelse är ett exempel på detta.

Att Jesus uppväckte Lasarus utgjorde en betydelsefull del av hans tjänst. Det var ett underverk som både åskådliggjorde Guds Sons makt och styrkte tron på honom och på uppståndelsen. (Joh 11:4, 41, 42) Detta underverk ägde tydligtvis rum i början av år 33 v.t. Bibeln säger inget mer om när, hur eller under vilka omständigheter Lasarus dog efter sin uppståndelse. (Se UPPSTÅNDELSE [Döda som uppstod innan lösen tillhandahölls].)

Det finns inget i Bibeln och inget annat heller som talar för att den historiska personen Lasarus  är identisk med tiggaren i Jesu liknelse om den rike mannen och Lasarus.

2. Namnet på tiggaren i den liknelse av Jesus som vanligtvis omnämns som liknelsen om den rike mannen och Lasarus. (Lu 16:19–31) I den latinska Vulgata återges ordet för ”rik” med det latinska adjektivet dives, som av några felaktigt har använts som den rike mannens egennamn. Det judiska namnet Lasarus var ett vanligt namn i forntiden, vilket framgår av inskrifter på ossuarier, dvs. benurnor.

Lasarus i liknelsen var en tiggare med öppna sår. Han lades framför den rike mannens port och önskade mätta sig med det som föll från den rikes överdådiga bord. Med tiden dog Lasarus, och han fördes bort av änglar till platsen vid Abrahams bröst (en plats som kan jämföras med den plats som en person i forna tider hade när han låg framför en annan på samma vilobädd under en måltid). Abraham hade ett samtal med den rike mannen, som också hade dött och blivit begravd och som var i Hades, där han befann sig i plågor. ”Ett stort svalg” som det var omöjligt att komma över skilde den rike mannen från Abraham och Lasarus. Den rike mannen bad att Abraham skulle sända Lasarus till hans fem bröder för att ”grundligt vittna för dem” i hopp om att de kunde bli skonade och slippa uppleva samma sak som han, men hans önskan avvisades med motiveringen att de hade ”Mose och profeterna”, och som Abraham vidare sade: ”Om de inte lyssnar till Mose och profeterna, kommer de inte heller att övertygas om någon uppstår från de döda.” (Se BILDSPRÅK.)

Hänsyftade Jesus i sin liknelse om den rike mannen och Lasarus på rabbinska uppfattningar om de döda?

En del lärare och forskare i jämförande religionsvetenskap har gett uttryck åt uppfattningen att Jesus Kristus i denna liknelse hänsyftade på den rabbinska uppfattningen och läran om underjorden. Josephus berättar om den rådande uppfattningen bland fariséerna angående detta: ”De tror att själarna är odödliga och blir dömda i en annan värld, antingen belönade eller straffade, beroende på om de i denna värld levt dygdigt eller i synd: Somliga kvarhålls för evigt i det andra livet medan de övriga kommer tillbaka hit igen.” (Antiquitates Judaicae [Den forntida judiska historien], XVIII, 14 [i, 3]) Men Jesus förkastade konsekvent falska läror, också de som härrörde från fariséerna. (Mt 23) Det skulle därför ha varit inkonsekvent om han hade byggt sin liknelse om den rike mannen och Lasarus på rabbinernas falska föreställning om underjorden. Jesus måste således ha tänkt på liknelsens uppfyllelse och utformat detaljerna och handlingsförloppet i enlighet med de verkliga förhållandena när det gäller uppfyllelsen och inte på grundval av en obiblisk lära.

Sammanhanget och ordalydelsen i berättelsen visar tydligt att det rör sig om en liknelse och inte om en historisk skildring. Den går inte ut på att förhärliga fattigdom och fördöma rikedom. I stället är det tydligt att den betonar det handlingssätt som kännetecknar dem som Lasarus och den rike mannen är en bild av, vilken lön dessa får och att deras andliga ställning eller situation ändras. Att den rike mannens bröder förkastade Mose och profeterna visar också att liknelsen hade en djupare innebörd och ett annat syfte än att bara ställa fattigdom och rikedom i kontrast till varandra.