Betyder ”mandelträd”.

1. Staden Betels tidigare namn, som den uppenbarligen fick av de kanaaneiska invånarna. Jakob använde namnet Betel (som betyder ”Guds hus”) om den plats där han fick en dröm med en uppenbarelse från Gud, en plats där Abraham tidigare hade slagit läger. (1Mo 28:16–19; 35:6) Man menar att det är ruinerna av Lus som ligger vid byn Betin, 17 km norr om Jerusalem. Namnet Betel tycks med tiden ha trängt ut namnet Lus, senast vid den tid då israeliterna erövrade Kanaan. (Dom 1:22) I en del bibelöversättningar står det i Josua 16:2 att Efraims  gräns gick ”från Betel till Lus”. (Åk, 1917; jfr SFB, 2000.) Därför har somliga menat att Betel och Lus var olika städer. Men i andra översättningar står det här ”Bet-el-lus” (JP), ”Betel-lus” (JB), ”Betel (det vill säga Lus)” (AT) eller ”Betel, som hör till Lus” (NV). Efter det första kapitlet i Domarboken nämns inte namnet Lus mer. (Se BETEL nr 1.)

Det hebreiska ordet luz, som motsvarar namnet på staden, förekommer också i 1 Moseboken 30:37, där det används om de käppar av mandelträd som Jakob använde.

2. Namnet på en stad som byggdes i ”hettiternas land” av en man från Betel (Lus). Denne man hade hjälpt israelitiska krigare av Josefs hus att inta Betel. I likhet med Rahab och hennes familj fick den här mannen och hans familj behålla livet. Men i motsats till Rahab försökte han inte ansluta sig till israeliterna, och detta kan tyda på att hans motiv till att hjälpa dem inte var sann fruktan för Jehova, Israels Gud, eller verklig uppskattning av honom. Han föredrog att ge sig av till hettiternas land, där han byggde en stad som han kallade Lus, utan tvivel till minne av sin hemstad. Till skillnad från Rahab fick han inte äran att bli omnämnd vid namn i Bibeln. (Dom 1:23–26) En del menar att namnet Lus sannolikt finns bevarat i al-Louayze, namnet på en ruinstad 20 km östsydöst om Sidon.