Det första musikinstrument som nämns i Bibeln. (1Mo 4:21, NV, 2000) Det hebreiska ordet kinnọ̄r har i en del översättningar återgetts med ”harpa” (Me, SFB, 1917) eller ”cittra” (Åk). På omkring hälften av de 42 ställen i Bibeln där ordet kinnọ̄r förekommer återgav de som utarbetade Septuaginta-översättningen detta hebreiska ord med det grekiska ordet kithạra. Kithạra var ett instrument som liknade lyran (grek.: lỵra) men hade en flatare resonanslåda. De flesta nyare översättningar har återgett kithạra med ”harpa” i de kristna grekiska skrifterna. (1Kor 14:7; Upp 5:8) Avbildningar på egyptiska monument visar att forntidens stränginstrument hade mycket varierande stil, utformning och antal strängar. Mot bakgrund av detta menar en del att kinnọ̄r kanske var ett samlingsnamn för alla instrument som hade lyrans grundläggande kännetecken.

Det enda som tydligt framgår av de hebreiska skrifterna är att kinnọ̄r var ett bärbart och förhållandevis lätt instrument, eftersom det kunde spelas i processioner och även av en sköka medan hon gick runt i en stad och sjöng. (1Sa 10:5; 2Sa 6:5; Jes 23:15, 16) Vissa var tillverkade av algumträ. (1Ku 10:12) Strängarna kan ha varit gjorda av fårtarmar, men kanske använde man även spunna växtfibrer.

David, som var ”skicklig att spela på lyra [kinnọ̄r]” (1Sa 16:16, 23), gav det här instrumentet en framträdande plats tillsammans med harpan (nẹvel) i den orkester som senare spelade i Salomos tempel. (1Kr 25:1; 2Kr 29:25) När Nehemja invigde Jerusalems mur bidrog harpor och lyror till att öka glädjen. (Neh 12:27) Eftersom lyran var ett ”ljuvligt” instrument som förknippades med ”jubel”, spelade man inte på den i tider av dom och straff. (Ps 81:2; Hes 26:13; Jes 24:8, 9) Under landsflykten i Babylon var israeliterna så bedrövade att de inte ville spela på sina lyror, utan hängde upp dem i popplar. (Ps 137:1, 2)

Eftersom man inte med säkerhet kan slå fast vilket instrument som avses med kinnọ̄r, och inte heller med nẹvel, skulle varje försök att bestämma skillnaden mellan dem vara ren spekulation. I Första Krönikeboken 15:20, 21 nämns ”harpor [nevalịm (plural)] stämda till Alamot” och ”lyror [kinnorọ̄th (plural)] stämda till Seminit”. Om ”Alamot” avser ett högre tonläge och ”Seminit” ett lägre, skulle detta kunna tyda på att kinnọ̄r var det större av instrumenten och hade en djupare klang. Men det skulle också kunna vara tvärtom (vilket är den allmänna uppfattningen), nämligen att Alamot och Seminit nämns särskilt för att visa att instrumenten inte var stämda som de brukade vara. Det enda man med säkerhet kan säga är att båda instrumenten kunde bäras av dem som spelade på dem. (Se HARPA.)