Ett uttryck som förekommer i Jesaja 14:13, där det berättas att Babylons kung säger i sitt hjärta: ”Ovanför Guds stjärnor upplyfter jag min tron, och jag sätter mig på mötesberget, i de mest avlägsna områdena i norr.”

En del bibelkommentatorer menar att ”mötesberget” var ett högt berg i norr som babylonierna betraktade som gudarnas boning. Men orden i Jesaja 14:13 är inte en profetia om ett verkligt uttalande som Babylons kung skulle göra utan speglar i stället vilka ambitioner och vilken inställning han skulle ha. (Jfr Jes 47:10.) Orden ingår i ett ordspråksmässigt budskap som de återvändande israeliterna skulle framföra mot Babylons kung. (Jes 14:1–4) Det är därför logiskt att uttrycket ”mötesberget” skall ses i ljuset av Bibeln och inte mot bakgrund av den hedniska föreställning som Babylons kung kan  ha haft. Babylons kung skulle helt säkert inte vilja lyfta upp sin tron över stjärnor som tillhörde en gud han själv tillbad. Dessutom visar Jesaja 14:14 tydligt att det är den Högste som avses, inte någon av de babyloniska gudarna. ”Mötesberget” har alltså att göra med den högste Guden.

På Jesajas tid fanns det bara ett berg där Jehova Gud i bildlig bemärkelse mötte sitt folk, och det var Sions berg (namnet kom med tiden att omfatta tempelområdet på berget Moria). (Jfr Jes 8:18; 18:7; 24:23; Joel 3:17.) Det kunde med rätta kallas ”mötesberget”, eftersom alla vuxna israelitiska män skulle komma till helgedomen där tre gånger om året för att träda fram inför Jehovas ansikte. (2Mo 23:17) Den här uppfattningen bekräftas av Psalm 48:1, 2. Där sägs det nämligen att Sions berg låg i norr, precis som ”mötesberget” låg ”i de mest avlägsna områdena i norr”.